inför nyårsafton

Nyårsafton i antågande. Vi har menyplanerat och shoppat, menyångrat oss och läst fler recept på nätet, shoppat mer och toppat det hela med ett IKEA-besök.
Nu står de ugnsgrillade revbensspjällen, späckade med oliv- och soltorkad tomatmarinerad vitlök, och svalnar på altanbordet. En ny rockhängare står ihopmonterad i hallen. Fröken Fin har fått en Emil i Lönneberga-bok från Familyhörnan, och orkade sitta still och lyssna/titta på bilderna på ett helt uppslag.
Jag vet att får hela Sverige emot mig, men jag har aldrig varit särskilt svag för Astrid Lindgren-berättelser. Bröderna Lejonhjärta ja, men resten- nää... Det blir M som kommer att läsa de sagorna för Fröken Fin. Jag tänker köpa Maria Gripes samlade verk till henne, och Elsa Beskow.

Jag är däremot svag för Katie Melua, en lyckträff bland mina presenter till M som vi lyssnar på just nu. Samtidigt som jag lyssnar skriver jag en mental att-göra-lista inför morgondagen:
Köpa de där nyårskläderna till mig och Fröken Fin som ännu inte blivit inhandlade. Köpa massa billiga vinglas eftersom de dyra är färre än gästerna. Tvätta. Borra upp en krokklädhängarlist. Städa maniskt. Fixa resten av middagen; förrättssnittar, ljummen potatissallad, sallad. Leka med Fröken Fin medan M bakar chokladkladdkaka. Duka fint och tända hundraelva värmeljus och andra ljus. Fixa iordning mig själv och Fröken Fin.

Måste bara komma ihåg att ta in spjällen sen ikväll, så att jag inte råkar göra de redan feta gårdsduvorna och torgets alla fiskmåsar lyckliga.

tårta i två dagar

Har ätit födelsedagstårta till de flesta mål de senaste dagarna, eftersom M fyllt år. Gott, men jag tog åt mig när Viktväktarnas tidning ramlade in genom brevlådan i förmiddags. Nu tillhörde tidningen grannen ovanpå, men jag tar det ändå som ett tecken.
Undrar om de kanske har nån mirakelkur, för jag måste handla nyårskläderna redan imorgon...

midnatt råder

Om fem minuter fyller M 35 år.
Jag har fyllt två tårtor, en ska garnereras före frukost, den andra innan tårtgästerna anländer framåt eftermiddagen. Presenter införskaffade, men känns torftiga. Som alltid, fast värre nu när det är en så jämn och vuxen födelsedag. Vad köper man, som visar att man älskar och bryr sig - utan att det bara känns platt?

Fröken Fin är väl ändå den bästa presenten i år, i kraft av sig själv.
Kraftpaketet vädrade lungorna under kvällen igen - hon tvärvaknade efter tre timmars gott sovande och illvrålade. Tog en och en halv timme innan hon somnade om igen.
Nån säger att det är utvecklingssprång som får småttingar att trassla med sömnen. Jag tror att det är TV:n som får Fröken Fin att bli överintryckad och helt till sig... Händer det imorgon kväll igen ska jag tro på utvecklingssprången, men om inte - då var kvällsvrålandet "Hitta Nemo"s fel.

så var julen över

Julaftonen rusade förbi. En lite snorig Fröken Fin satt i pakethögen, klappade tomtens skägg och fick så mycket presenter att hon var helt överfylld på intryck när det var dags att krypa i kojen strax innnan Karl-Bertil. Det ledde till en hel timmes skrikande - mycket ovanligt för att vara Fröken Fin, men det är ju bara jul en gång om året.

Juldagen har Fröken Fin ägnat åt att leka med de nya leksakerna. Klossarna och lära-gå-vagnen har hittills legat högst på topplistan, tätt följda av hjullastaren och det välsmakande träpusslet från Kärnan.
Vi föräldrar har ägnat oss åt att ta bilder på den lekande Fröken Fin med vår nya kamera, och åt att äta mer och att vara förkylda.

julfärdig!

Så. Städat. Plastgranen klädd. Nyinköpta coop-tomtetanten uppställd på soffbordet. Löpare och stearinljus på köks-/matsalsbordet. Ett försvarligt berg julklappar travade i granens närhet - de allra flesta med etikett till Fröken Fin.
Konstigt nog. M och jag hade bestämt att vi inte skulle dränka henne i presenter. Men, väl i affärerna så hittade vi en hel del som hon behöver. Pedagogiska klossar och pussel, böcker, badleksaker och lite kläder. För att inte tala om en färgglad hjullastare.

Pustar ut i soffan. Fröken Fin sover gott, trots lite snuva.
Vi hann.

björnar på stan

Idag har jag lyckats ta tre promenader på stan utan att köpa nån enda julklapp till M eller svågern. Däremot har jag kånkat runt Fröken Fin i björnen, fikat några gånger, tittat på PO.P-kläder och köpt lite extra presenter till henne på stadens odiskutabelt bästa leksaksaffär.

Vi har fortfarande inte julstädat, eller plockat fram pyntet. Men, herregud, dygnet har ju tjugofyra timmar i morgon också. Vi hinner nog...

inte under isen

Trodde att jag skulle bli verkligt knäckt när/om budgivningen drog iväg längre än vi skulle kunna följa den. Men - vi klev av i god tid innan vår lånelöftesgräns, och jag känner mig konstigt nog rätt nöjd med att bo där vi bor. Trots att grannen just nu har dragit på stereon så att basen är rätt irriterande.

Nu får mina boendeplaner hålla sig kring disk- och tvättmaskiner, skohyllor och altanmöbler. Utöver julpyntande, förstås.
Jag behöver nog en vecka extra innan jul om jag ska hinna.

Kom i allafall ihåg att skicka en julgrupp till min föreståndare i företaget.

sista dagen imorgon

Sedan är det semester till den 7 januari!
Allt jag ska göra tills dess, jobwise, är att få ordning på bokföringen, restbetala in skatter, sortera upp personalinformation, återkräva utlagda sjuklöner, planera planeringsdagar, etc. etc. etc....

Men framför allt ska jag morgonpromenera med Fröken Fin.
Efter att ha låtit henne ha lite sovmorgon. Stackars lilla fröken, hon har ärvt M:s förmåga att vilja sova hur länge och mycket som helst om morgnarna - men tydligen har hon också min goda och uppmärksamma hörsel. (Gissa vem hos oss som vaknar vid minsta knyst från spjälsängen? Inte M.) Fröken Fin sover i sitt eget rum, men väcks av våra mobilalarm varje morgon.

Sista dagen utan inköpta julklappar ska det också vara imorgon. Hoppas jag. Annars är det risk att alla får paket från Åhléns. När man bor två kvarter ifrån varuhuset så är det en stor risk.

lägenhetslängtan

Idag har vi gett oss in i budgivningen på den där lägenheten vi så väldigt, väldigt gärna vill ha! Jag vet inte riktigt vad jag gör om den passerar över vår ekonomiska horisont. Deppar ihop, antagligen. Eller rånar en bank.

kooperativ julshopping

Tiomånadersdagen firade Fröken Fin med att åka kundvagn för första gången. Stora tjejen, satt och smaskade på kedjan till vagnens myntmanick (noga avtorkad med våtservett först. Naturligtvis!) och begrundade varuberget som ganska snart nådde upp till hennes sittplats. Nu har vi i alla fall bärgat skinkan, prinskorvarna och rödkålen. Två tröjor till Fröken Fin, en tomtetant med värmeljuslykta i handen, munskölj och lite annat till ett värde av 1200 kronor.
Sedan vi kom hem så har jag också hunnit äta upp en rejäl del av det inköpta julgodiset.

aldrig nöjd

M, Fröken Fin och jag gick på lägenhetsvisning i eftermiddags. Okej prissatt trea i den enda stadsdel som M och jag är överens om är där Fröken Fin kan/ska växa upp.

Femtiotalskåk. Sju trappsteg innan man nådde hissen, som var stor som en skokartong på högkant. Sen pensionärssunkiga golv och tapeter (vilket man väl i och för sig kan ordna till) i en rätt nybildad förening som inte hade prioriterat fastighetsunderhåll.
Nähä. Inte det inte.

När vi går på visningar så blir vi oftast bara avskräckta. De flesta bostäder gör sig bättre på bild.

Vi behöver fler miljoner än vi har lånelöfte för, om vi ska bli nöjda.

Eller fantastiskt mycket tur, så att inte alla andra spekulanter är lika intresserade av det objekt som M och jag vill ha så intensivt att vi gnisslar tänder.

vinterhelg

Första turen i rutschkana.

jullunch

Fröken Fin kom med mig på jullunch med jobbet, och att hon kom var helt klart den stora höjdpunkten. Sämre arrangerad tillställning har jag nog aldrig varit på. Ingen barnstol till Fröken Fin, trots att jag ringde dagen innan och bad om det och då fick besked om att det skulle fixas. Utgången julöl och must. Desserterna räckte inte till, jag och mina bordsgrannar blev utan. Till råga på allt ett torftigt matutbud.

Men, Fröken Fin satt i knät på närmsta chefen och åt riskaka och smilade. Hon hade trevligt.
Årets julklapp delades ut, det var exakt den väska jag redan visste att vi skulle få. Dessutom ett julkort, med uppenbart välsmakande färgsatt rödhake i vintervitt träd.

Efter lunchen tog vi en tidig dag och körde hem. Nu sover den lilla damen för kvällen och jag ska typ svimma av i soffan inom en halvtimme. Då är det helg.

luciapepparkaka

Så här söt var Fröken Fin sin allra första luciamorgon, iförd pepparkake-pyjamas med tillhörande mössa med nonstopdekoration.
Det var överhuvudtaget en speciell morgon i lilla frökens liv, för hon fick lov att titta på SVT:s luciasändning i några minuter. Storögt satt hon på mattan framför tv:n och beundrade de stooora barnen som sjöng "tipp, tapp".

kvällskänsla

Jag är hungrig. Trots att jag ätit middag (lök- och baconpaj med majs, smaskigt) och sen kaffe och kvällsmackor.
Jag är nästan alltid hungrig. Den stora frågan är hur mycket man (eller rättare sagt en kvinna, dvs jag) kan äta innan det börjar bli hälsovådligt.

semesterplaner

Jaha, så var en junivecka inbokad i Stockholm, och några julidagar i Gbg. Om M fortsätter att köpa konsertbiljetter i den här takten så kommer hela min semester nästa år att vara intecknad.

Jag behöver verkligen semester.
Stressig jobbdag avslutades med fackmöte. Mitt första och sista. Jag undviker överhuvudtaget möten som kan tänkas vara formaliserade tillställningar med paragrafpunkter. Aldrig käbblar folk så mycket som när de har en dagordning. Är folk fackligt aktiva finns det tydligen ingen ände på tjafsandet.
Två punschtoppar, det vad var jag fick ut av det mötet.
Huga.

pysselsöndag

M och Fröken Fin åkte till väninnan-med-två-barn-ute-på-slätten över dagen, vilket gav mig chansen att försöka beta av min gamla att-göra-lista.
Nu har Fröken Fin fått upp ivar-hyllorna (inga vassa hyllhörn att slå huvudet i och tryggt förankrade i väggen) samt en enorm röd pappersjulstjärna i sitt burspråk.
Överhuvudtaget har jag gått runt och barnsäkrat i lägenheten, fäst sladdar och flyttat prylar, och julpyntat. Nu har vi inte så mycket pynt direkt, men i allafall några ljusslingor.

Fröken Fin kom hem igen, helt överstimulerad av vänninans stökiga ungar och röriga bostad. Ett bad och lite fridfullt hemmalekande innan sängdags ordnade dock till humöret.

Nu tittar jag på I, Robot. Fanns det mekaniska hembiträden så skulle jag slå till direkt.

idol

Så var Idol 2007-finalen avgjord. Som vanligt så vann inte den artist som kommer att ha en fortsatt karriär, utan den som är borta så snart RixFM slutat spela finallåten.

Jag instämmer helt med Sydsvenskans Marie G Francke , som betygsatte dokusåpe-Marie med originalitet = 0.

Vad är det som gör att svenska folket helst röstar fram den som inte förtjänar att vinna, oavsett vad det tävlas i?

Hallelujah, Amanda.

så här ska ett badrum se ut

Fynd från ännu en hemnet-runda, den här gången bland lägenheterna i vår egen stadsdel. Faktiskt det enda fyndet - jag vill inte byta vår lägenhet mot någon ute på marknaden idag, men badrummet..! Det byter jag till vilken sekund som helst!

julkalender

Äntligen en julkalender värd att öppna!

kvällspromenad

Fröken Fin på väg ut för en kvällspromenad, iförd sin nya Hello Kitty-mössa. Vi gick till Form/Design Center och såg en stadsbyggnadsutställning och Aida Kalnins "Boxes".
Fröken Fin uppskattade översta våningens permanenta utställning mest - där finns Brioleksakerna. Fladdrande hunden Sampo är en favorit.

nu vet jag vart jag vill flytta

Säljes: "Anrikt slott anno 1538 med tillhörande by".

Överhuvudtaget har den mäklarfirman rätt fantastiska objekt.
Rätt fantastiska priser också.

Om nån därute känner sig hugad att starta kollektiv i lilla villan i länken ovan, så är jag öppen för förslag.

lussebullar

Lite decemberkänsla idag när jag kom hem till lussebullefest. Enorma, och supergoda.
Jag tror att om M är hemma föräldraledig länge till så kommer jag att vara gift med en konditor.

Fröken Fin fick nöja sig med att sitta i knä och lukta på saffransbulle, medan hon gnagde på sin egen osaltade riskaka.

julstämningen på jobbet

Tillbaka efter semestern så började det direkt med en planeringsförmiddag. Denna havererade direkt, eftersom chefen inledde lite mjukt med att säga hur hon tänkt dagen och sen fråga om nån hade något att lägga till som vi borde ta upp.

Kollega: - Jo, det går ett rykte om att det inte bara är vikarierna och de timanställda som måste gå nu vid årsskiftet utan att man också tänker säga upp hälften av dem med fasta tjänster?

Ridå.

Chefen började svamla om "worst-case"-scenario med åtta anställda, övertalighetslistor, personalkontoret, omorganisering och att ha is i magen.
Ingen brydde sig om verksamhetsplanering - alla bara tittade sig runt i konferensrummet och räknade på om de tillhörde de åtta säkra eller ej.
Själv har jag antingen plats fem eller sex, beroende på om man ska räkna jobbår i stadsdelen eller i hela kommunen, så jag sitter inte i sjön.

Stämningen på jobbet är minst sagt under isen inför det nya året med tanke på alla som varslats. Dessutom har ledningen ställt in den traditionella julfesten och nekat ett antal anställda deras ledighetsönskemål.
Läser man snart i tidningen om ett kommunalt myteri i Fubbicktown så är det antagligen min arbetsplats det gäller.

trött planering

ca 23.15, i sängen. Vi pratar om julen.

M: - Glöm inte att du ska mejla E.
Jag: - Nä, vi kanske ska köpa något till hennes flicka?
M: - Ja, vi köper nåt fint!
Jag, tyst. Tänker på vad det skulle vara.
M, helt förtjust: - En gris!!

Godnatt.

inför jul

Har, som tidigare sagts, haft semester idag. Tillbringade ena halvan av dagen på IKEA och ICA Maxi, den andra i tvättstugan.

Har handlat en hel del julstämningshöjande saker - kuddöverdrag, julgransbelysning och granpynt - vilket helt klart kan behövas.

Nu är det nämligen familjekrig, igen.
Min mor och styvfar tänker inte komma till jul - vilket är tur för dem, för om de hade kommit så skulle jag ha ringt polisen för att avhysa dem.
Ibland undrar jag hur jag kunde tro att min mor skulle bli annorlunda (trevlig? omtänksam? kanske bara lite mindre sjuk i huvudet?) för att hon fick ett barnbarn. Oerhört naivt av mig - hon har ju aldrig varit något av ovanstående i förhållande till mig.

Barnbarnet, Fröken Fin, var med mig i tvättstugan, och satt i tvättvagnen.

Där i vagnen visade hon för första gången att hon nu kunde ta ta i vagnshandtaget och resa sig upp till stående!

svensk i utlandet

Imorse skrev Sydsvenskan om utlandssvenskar, och illustrerade med en intervju med en familj i USA.
M, som läser varje rad i lokaltidningen, viftade med tidningen åt mitt håll:
- Visst är det här din gamla skolkamrat, hon, frun i familjen?
Det är sådant som kallas ansiktsminne. M har aldrig träffat personen i fråga, bara sett henne på en del gamla (och sällan smickrande) kort från min högstadietid.

Jag tänkte mer på att jag också skulle vilja flytta utomlands en tid.
Å andra sidan har jag känslan av att lämna landet varje dag då jag åker till jobbet. I köpcentrat i min jobbförort finns en (1) vanlig kedjebutik, och det är Fonus. I deras butiksfönster är inte ett ord utöver firmanamnet skrivet på svenska.

Resten av dagen har jag propagerat för utlandsvistelser. Har lyckats få med mig M till att vi ska ta några månaders tjänstledigt när Fröken Fin fyllt tre, och tillbringa dem i Storbritannien. M kan volontära lite bland heroinisterna där och jag passa Fröken Fin.
Först ska jag bara åka iväg och på något sätt göra mig av med/omstrukturera mitt utlandsföretag.

första advent

Två ljusstakar smög jag runt med, med Fröken Fin på armen, och ställde ut i fönstren klockan fem över sex i morse.


Så mycket för det adventspyntandet.

Jag har ju varit hemma i avsikt att fiffa och piffa, fixa och trixa, men det enda som hänt är att min "att-göra-lista" har blivit ännu lite längre än den var innan.

Kanske har min bristande lust att göra fint inför jul att göra med att jag helst vill ställa in hela firandet?
Trots att det är Fröken Fins allra första jul. Eller kanske just därför.

M och jag skickade, vår vana trogen, inbjudningar till den närmsta släkten. Det betyder M:s mor och far, min mor och styvfar, Fröken Fins morbror och min moster G. Trodde vi.
Nu har min mor beslutat sig för att inbjudan nog borde gälla Strulflickan (som är barnbarn till min styvfar, 18 år och jag har inte sett henne sen hon var tre) och hennes helt obekante pojkvän. M:s far ville ta med minst en av M:s mors personliga assistenter.

Jag har inte lust att bjuda någon alls på varken julmat eller ens tillträde till lägenheten.
Däremot har jag köpt en första julklapp till Fröken Fin - en låda träklossar med förvaringspåse:

trettiotalsstjärna

Fröken Fin i hårspänne.

(Hittade denna underbara bild på M:s blogg idag och stal den genast.)

orkar inte med mig själv

M: -Jag tror att du är lite negativ nu...

Jag har än en gång drivit fram ett hemnet-race. M och jag sitter bredvid varann med varsin bärbar dator och jämför hus och lägenheter.

Orkar inte med att inte vara nöjd med var vi bor men ändå inte hitta någonting någonstans som känns värt att flytta till.

Utanför våra öppna innerstadsfönster forsar regnet ner och utryckningsfordonen tjuter längs kanalgatan. De lyckades just väcka Fröken Fin.

Jag är negativ nu.

hur man får hem en fru från jobbet:

M: - Jag har bakat en toscakaka, den står i ugnen nu.

mer att göra

För ett tag sedan skrev jag en lång lista på allt som måste/borde göras hemma.
Hur många punkter har jag klarat av?
Svar: ingen.

Jag har inte ens börjat tänka på lista över firmarelaterade måsten.

Imorgon och på måndag har jag semester. Långhelg. För att rensa i klädkammaren och bokföra.

Tack och lov har jag en inbokad fika med anarka-väninnan Hello Kitty på förmiddagen imorgon. Jag ska äta minst tre jättemuffins för att orka med mig själv.

föräldratankar

Flera av kollegorna väntar barn - tre är konstigt nog beräknade till samma vecka i maj - och en väninna väntar en flicka i januari. Två andra kollegor är föräldralediga med barn bara månader yngre än Fröken Fin, och i vår umgängeskrets finns ett antal andra flickor ungefär i hennes ålder, och en enstaka pojke.

Det är mycket fokus på barn och föräldraskap i samtalen.

Då känns det märkligt att tänka på att vid den här tiden ifjol var M och jag helt neurotiska av oro (helt befogad, visade det sig ju) och Fröken Fin var en liten, liten hemligskrutta med monotona hjärtslag som gömde sig vid ultraljuden.

Nu, när vi mest funderar på om det ska bli stor, färgglad pedagogisk mjukiselefant eller Duplo till stora tjejen i julklapp, är det också märkligt svårt att minnas Fröken Fin som miniatyrflickan på sjukhusets värmedbädd, med sond i näsan och som inte orkade ge mer ljud ifrån sig än lite "eff,eff,eff".

På bilden nedan så är Fröken Fin fyra dagar gammal.


Tittar man noga så ser man att det i sängens övre hörn ligger en grå supermjuk plyschelefant och ser stor ut.
Nu stoppar Fröken Fin den samma, högt älskade, elefanten under ena armen när hon ska sova...
Den randiga sovluvan, som då envisades med att glida ner över ansiktet på henne, skulle hon idag nog som bäst kunna ha på foten.

Och ja, vi gillar alla elefanter.

fattig shopping

Lönekontoret bestämde sig för att jag vabbat i nästan tre veckor - istället för den där enda dagen då M hade feber och jag missade grannstadskonferensen - och valde att betala ut typ 5000 kronor den här månaden.
Naturligtvis har jag klagat. Naturligtvis har jag fått rätt när jag har klagat. Men har jag fått några pengar?
Nä.
Inte än.

Därför har jag ägnat mig åt vintage-shopping via jobbets mailsystem. Där kommer man i kontakt med mängder av kvinnor från Staffanstorp (tänk Tiffany Persson) som behöver snabba pengar och säljer alla möjliga småbarnsartiklar.

Idag köpte jag ett babylarm, så vi ska höra Fröken Fin även ute på altanen till sommaren, för 250 spänn. Hämtade det på en stormarknadsparkering. Prasslade med hundralapparna.
Spänning i en småbarnsförälders liv

söndagssjuka

Måndagssjuka har man ju hört talas om, och även söndagsvarianten om det blivit en del för mycket kvällen innan.
Men jag är bara misslyckat slut och sjuk, utan att ha gjort nåt annat än att somna i soffan halv åtta på lördagskvällen. En hel dag till spillo i sängen, dunkelt och tyst i sovrummet. Migrän, utan att ha ont i huvudet...
Jag kan genast höra M:s röst inne i huvudet:
- Om du inte tyckte att sömn vore sådan tidsförlust och tog en sovmorgon då och då så skulle det inte bli så här. Det är ju skrämmande att din kropp ska behöva slå ut dig för att du ska sova!

Det stämmer säkert.
Det sliter på kroppen att stiga upp minst tre gånger per natt i nio månader.

Men, misslyckad söndag eller ej - jag har iallafall hunnit med att ligga på golvet och leka flodhäst med Fröken Fin, mata kvällsmat, baljbada henne och, i kör med M, läsa sagoramsor ur klassikerserien "Min skattkammare".
Nu sover Fröken Fin så sött i sin säng, liggande på tvären.

barn ska finnas, inte märkas

Eller kan man dra nån annan slutsats av undersökningen som presenterades i Sydsvenskan i morse?
Skaffa barn, som nån annan (=din fru/flickvän) förväntas ta hand om så visar du att är du ett chefsämne.
Skaffa barn, men förväntas ta hand om dem själv så kan du alltså räkna med att se din karriär tvärnita.

Inte oväntat.

Men att, som undertecknad, ha två jobb tycker jag inte heller är att rekommendera som småbarnsförälder.
Även om ett av jobben är ett chefsjobb.

två sekunders frihet...

...sen MÅSTE jag köra löner.
Det är månadens odiskutabelt tråkigaste sysselsättning. Jag hade lyckats förtränga att den tjugofemte råkar infinna sig på söndag, och att hundratusentals kronor alltså ska ut senast 12.00 imorgon.

tema trötthet

Alla är visst trötta idag.
Kollegorna klagar, en var ute och åkte motorväg halva natten, nån annan spelade TV-spel till tre.

Fröken Fin följde sin vanliga nattrutin (somna vid 19, gnälla runt 21 för nappfix och omstoppning, äta vid 01, gnälla vid 02 och 03 för mer omstopp och sen vid 05 skrika efter överflyttning till föräldrasängen) men imorse förvånade hon genom att tvärsomna och fortsätta sova ända till 06.45.
Blev tvungen att ta tempen på henne.

Själv sitter jag och mest är ställföreträdande just nu, barnvaktar verksamheten medan cheferna är iväg, och dricker kaffe.
Låter bli att surfa på hemnet.
Tänker på att fiffa i Fröken Fins rum istället. Montera upp hennes bokhyllor.
Kanske en nallebjörnsbård runt rummet inte är så trashkitschigt ändå...

nostalginöje

M och jag har bokat konsertbiljetter!
Det ska bli lite av en nostalgitripp. M och jag och väninnan J såg just Eva Dahlgren på Mejeriet i Lund hösten 1991.



Den stora skillnaden mot då (bortsett ifrån att vi -91 var bohemklädda, författardrömmande och chockerande UNGA) är att kvällen lär bli Fröken Fins första med barnvakt. Vi får lägga morbror i hårdträning inför debuten

och när man bestämt sig...

I dagens tidning hittar man genast en anledning att ompröva och vela kring bostadsbeslutet:
"Det finns inget bättre ställe att bo på"
Det var nog tur att vi ställde in söndagens visning. Annars hade vi antagligen snart suttit på pendelbussen till och från Djingis Kahn.

praktiska listor

Sitter på jobbet och tänker på att hemma blir ingenting gjort. Antingen beror det på att jag är för trött, eller på att jag skriver för få "att-göra-listor" hemma. Så:

1. montera ihop de nygamla ivar och ställa in en i klädkammaren
2. städa i ordning i katastrofklädkammaren (den fungerade som kontor nyss, så gissa om där är pappers- och klädkaos)
3. montera ner den barnovänliga hyllan som nu står i Fröken Fins rum och ställa in de övriga tre ivar-hyllorna där istället och förankra dem i väggen
4. plocka ut alla böcker ur de fem bokhyllorna i hallen, flytta om hyllorna och förankra även dem i väggen.
5. plantera om de döende inomhusväxterna, och förbereda altanens murgröneplantor för vintern
6. köpa ett låsbart golvskåp till badrummet
7. beställa tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin och ny micro
8. inte glömma att prata med banken innan vi genomför steg 7
9. ta bort en av iläggsskivorna ur matbordet, så att familjen sitter i närheten av varandra vid måltiderna
10. tjata på M om att tjata på hyresvärden om de nya sovrumsgolven som vi blev lovade i februari -06
11. byta ut skåpshandtagen i köket (hemska, i gulnad plast!)
12. byta toarullehållare (hemsk, nån sorts gulnad trälådekonstruktion!)
13. skaffa hatthylla och skohylla till hallen, kasta ad-hoclösningen ful rockslusk i alträ
14. tvätta fönstren
15. köra allt skräp i källarförrådet till återvinningsstationen
16. julpynta, för nu har det nog hunnit bli den 21 december eller så

måndag morgon vecka 47

Klockan är inte ens nio och jag har redan ont i mina spända nack/axelmuskler...

obeslutsamhetens beslutsamhet

Ännu en ganska ostrukturerad, men aktiv helg:

Fredagskväll, och vi däckade som vanligt i soffan före tio.

Lördag, på visning av lägenhet i Lund. Eller knappt i Lund, hade vi förstått hur förortsmässigt långt ut adressen befann sig, den som på kartan föreföll okej central, så hade vi aldrig bokat in oss. Men nu fick vi ändå se originaldetaljer från sextiotalet möta tvåtusentalets halvdant genomförda renovering. Insynen hade uppenbart varit densamma hela tiden.
Fröken Fin gillade inte mäklardamen.
Lättat smet vi tillbaka till bilen, körde tillbaka till tätare bebyggda trakter och parkerade i samma p-hus som alltid i Lund. Fikade på stadens exportstolthet med gravida väninnan och hennes man, som inte brydde sig så mycket om M och mig utan bara om Fröken Fin. Hon satt, söt som en sessa med håret uppsatt med hårspänne, i fikets antilop och smilade mot allt och alla. Sov sedan i bilbarnstolen hela motorvägen hem.
Fröken Fin gillar inte rödljus.

M och jag tog en kvällspromenad med barnvagnen genom stan på väg till unge killkompisens inflyttningsfest i "vår" gamla stadsdel. Efter några timmars trevligt umgänge, jordgubbspaj, kaffe och en hel del krypande efter stereosladdarna så promenerade vi hem igen. Fyrverkerier mot natthimlen, och stan visade sig från sin allra bästa sida.

Vi pratade om våra flyttfunderingar. Skulle vi göra en plus- och minuslista så har båda städerna lika många var. Lund har alla sina plus i kolumnen "framtid/på lång sikt" medan hemmastaden bara har minus i den spalten. Däremot har hemmastaden alla plus i "här-och-nu". Lund betyder pendla. M och jag gillar inte att pendla.

Söndag. Fröken Fin och jag morgonpromenerade och fikade på ännu ett Espresso House, medan M extrasov.

Ställde in den inplanerade titten på radhusområdet Djingis Khan, och tog istället bilen till villaidyllen vid havet och köpte fyra begagnade ivar-hyllor. Avsedda för Fröken Fins rum, och för klädkammaren. I den här lägenheten

kafferep och kakor

Först kom ett löfte om att en nybakad kladdkaka stod hemma i köket och väntade på mig.
Bara någon timme senare stack en kollega in huvudet i min kontorskub och bjöd till kakfest på andra våningen. Där väntade ett par hembakta florsockrade kladdkakor och en sprayspritsgrädde...

Till detta ska läggas ytterligare två koppar kaffe, ovanpå de otaliga jag dricker under en arbetsdag.

Jag mår inte illa än, men kanske framåt kvällen.

just när man tror att man bestämt sig..

...så råkar man läsa en rapport som tvingar en att slita loss skygglapparna och inse att Fröken Fin inte ska växa upp i den här staden där vi råkar bo!

Raka spåret in på hemnet och M går inte längre att diskutera lägenheter och planlösningar med - nu finns det bara ett enda ställe som duger.

Lund - here we come!

cmd-slantar

Dagens event var lönesamtalet, maskerat under beskrivningen ChefMedarbetarDialog, med min tillförordnade chef. Fick höra tirader med beröm, men det blev bara åttahundra kronor upp. Då tillhör jag de lyckliga få som får mest... Kommunal verksamhet suger.
Nu ska i och för sig löneökningen adderas med 700 ytterligare kronor som är en kommunövergripande uppgradering av alla med samma diffusa tjänstetitel som jag.
Liiite mer pengar blir det...

Men det är ändå tragiskt. Jag betalar de flesta av mina anställda lika bra eller bättre än vad jag själv tjänar på mitt "dagjobb". Jag måste nog ge mig själv en löneökning.

dagens inköp

Flodhäst. Fröken Fins nya kärlek från IKEA. Mjuk och grå. Och STOR.

stadsråttor

Idag har vi varit på husvisningar. Ett vitrappat trettiotalshus och ett rött tegelhus från -65, båda med stor trädgårdar. Fina och trevliga hus båda två, inga direkta katastrofrenoveringsobjekt alls. Bra tomter i populära villaområden.

Helt omöjligt belägna. För oss.

Inte oväntat körde jag vilse på väg till visning två, sextiotalshuset, som var beläget i en av de östra villastadsdelarna. Varje gång jag kör där så hamnar jag fel. Jag kan helt enkelt inte navigera när det bara finns villor, villor och gator som alla heter nästan likadant. Idag letade vi efter en x-bogatan. Passerade Holmbo, Solbo, Råkbo, Skatbo - ja ni fattar.

När vi sen, efter att ha tittat på mer grå kakelmosaik i köket och trädäck i trädgården, äntligen gled tillbaka in i stan igen så suckade både M och jag lättat. Butiksskyltar, neon, ordentliga gatlyktor!

Har vi inte råd med ett gatuhusen i city (och utan större arv/vinster/bankrån så har vi inte det) så får det vara. Stadsråttorna stannar visst hemma.

lördagsvinter

Skånevinter, med 2 ynkliga plusgrader och återkommande hagelskurar, var det i lördags. Familjen var ändå ute på parkpromenad. Ordentligt inpackade; vagnen i regnskydd, M i pälskrage.
Fröken Fin prövade gungorna i lekparken för allra första gången. Jag tror att hon gillade det. Det ser så ut på bilden.

helgkänning

Nu drar det ihop sig till helgfirande! Visserligen borde M och jag egentligen ha firat igår - vi hade jubileumsdag. Fatta hur fort sexton år (16!) går...!
Men vi var alldeles för mycket småbarnsföräldrar (=trötta), så vi stöp i säng före tio. Sockerkoma efter smågodis i soffan.

Jag siktar på att hålla mig vaken lite längre ikväll, trots att jag räknar med att uppnå samma sockerchocksnivå. Undrar om/när jag kommer att dra på mig typ2-diabetes?
Det är för övrigt något som alltid är ytterst oklart - får man samma typ av följdsjukdomar (diabetes, högt blodtryck etc) av dåliga matvanor även om man inte blir tjock? Eller måste man bli fet först?

Sådant kan man undra över medan man äter en kexchoklad för att hålla eftermiddagstempot uppe. Om tjugo minuter ska jag gå hem. Fredag!

hungrig

Jag skulle kunna äta hela världen, och så här känns det varenda förmiddag på jobbet.
Småfranska med skinka och mycket tomat, eller kaviarmackor. Wienerbröd. Kanelsnäckor. Lasagne. Till och med mandeltorsk skulle smaka just nu.
Det är exakt 1 timme och 21 minuter till lunch, när jag skriver detta.
Den ska, tråkigt nog, bestå av Varma-Koppen-soppa och två frallor med banan och ost.

välkommen till förorten

Var på landet igår, i den lilla kommunen L, dit förhoppningsvis en eller annan förortsbo ska flytta under våren -08.
Det var verkligen en resa mellan världar, att komma tillbaka till parkeringsdäcket här i förorten, där ett utbrändt bilvrak är det första som möter en, från idyllen med klassiska fyrafamiljers trähus i skogen.
Sidofakta värt att ha med sig - i L säljer kommunen sina villatomter (på ca 1000kvm) för 40 000 kr...

M och jag ska ägna de närmsta helgerna åt att gå på en massa villavisningar här i stan, för att få en känsla för om vi ska flytta eller inte. För vi ha faktiskt bestämt oss för en flyttstrategi:

Flytta till villa, eller bo kvar.

Detta är ett framsteg eftersom det utesluter bostadsrätterna, och därigenom snävar in bostadsområdena - nu finns det liksom bara fem villaområden/villaförorter att välja mellan. Eller så bor vi kvar i stan.

Hus vi tänkt titta på:

morronmiss

Skulle ha lämnat in bilen på service imorse, men jag orkade helt enkelt inte gå upp tillräckligt tidigt för att hinna köra ut till verkstaden och sen, ens med taxi, hinna till jobbet.
Jag körde till kontoret istället, ringde och lyckades övertala verkstadskillen att få lämna in bilen på lunchen istället. Så nu kan jag se fram emot att äta falafel medan jag tar en lunchpromenenad genom förorten.

Nu ska jag ha handledning.

milstolpar

Så har ännu en helg runnit förbi. Absolut ingenting har vi gjort, mer än att försöka kurera våra förkylningar. Fröken Fin och jag är helt klart på bättringsvägen, medan M är mitt i den värsta feber-ont-i-halsen-snora-fasen.

Fröken Fin och jag har tagit långa morgonpromenader, och idag kom en ännu ett par milstolpar i hennes lilla liv: att sitta upprätt i vagnen under promenad och titta på hundar, fåglar och höstlöven på marken i parken.

Senare under kvällen:


Tänder!!!

vita drömmar

"Bänkdiskmaskin med stor kapacitet, 5 program och 5 temperaturer.
Helelektronisk bänkdiskmaskin med utmärkt diskresultat. Energi-/disk-/torkklass: A/A/B. Extra stor kapacitet, 6 kuvert. Kortprogram och intensivprogram, starttidsförval, kalkfilter. Ljudnivå på bara 48dBA. H*B*D: 447*545*480 mm. "

"Smart frontmatad Allt-i-ett tvätt/tork med 1400 V/min.
Utrustad med automatisk sensor tork. Ställ in fuktighetsgraden på tvätten och maskinen stänger automatiskt av torkningen när önskat resultat är uppnått. Sparar tid och det finns ingen risk för övertorkning; ingent onödigt slöseri med enerig.. eller pengar! Kapacitet: tvätt 6 kg och tork 4 kg. Elektronisk programväljare med de mest använda programmen såsom snabb-, skon-, hand-, och ylleprogram. Superskölj, fläckborttagning och antiskrynkelprogram."

Jag vill åka till Elgiganten och handla!

förkortad snordag

Faktiskt om möjligt ännu mer förkyld idag.
Min lilla jobbkub/arbetsrum är som en egen liten smitthärd.
Jag tycker ganska synd om mitt kommande 11.00-besök; här kommer folk i tron att de ska träffa en kommunalanställd handläggare, och istället möter de en vandrande virusvärd.

Men - det är arbetstidsförkortning idag! Dessutom har M och Fröken Fin lovat att komma och hämta mig, så vi ska kunna ta helg direkt.
Jag ska nog lyckas ta mig igenom den här arbetsdagen också.

flyttplaner

Har vikt resten av arbetsdagen åt att förbereda min jobbresa till landsbygdskommunen L nästa vecka. Läser rapporter från Glesbygdsverket och tittar igenom resultat från tidigare genomförda liknande projekt. Nedslående usla siffror, men annat var kanske inte att vänta.

Varför får inte fraser som "arbetskraftsbrist, gott om lediga lägenheter, låga levnadsomkostnader, bra dagis och skolor, lugnt och tryggt, fantastiska strövområden, nära naturen" storstaden att verka mindre lockande?
Varför vill man hellre trängas åtta personer i en tvåa här i förorten och leva på försörjningsstöd eller lönen från timanställningen som Metroutdelare/lokalvårdare på ISS/undersköterska i äldreomsorgen?

I och för sig så ska jag kanske inte säga så mycket. Jag vill mycket hellre ha en fyrarummare i Vasastan än en gård på landet.
Nu har dock M och jag bestämt oss för att bo kvar i lägenheten vi har, i staden där vi bor, och hellre investera i ett fritidsboende. Så. Nu ska vi bara fixa i ordning så det blir lite mer funktionellt för oss (= vi ska förfula lägenheten). Varför är det så - att allt som är verkligt praktiskt oftast bara är fult?

snorkväll

Fröken Fin snörvlar i sömnen inifrån sängen i sitt rum.
Egentligen borde jag väl "näs-frida" henne (ni som har småbarn vet nog vad jag pratar om, ni andra vill inte veta) men jag tror att jag avstår.
Vårt senaste försök, imorse 04.50, ledde till att älsklingen fick ner slem i halsen och äcklat spydde ner hela sig. Jag stod alltså i gryningen och bytte genomsur pyjamas på en gallgråtande, fortfarande supersnorig, bebis och jag hade själv orsakat eländet.

Jag snörvlar i kapp med dottern, och snyter mig var tredje minut. Igen. Trots att jag har kvar samma hosta som jag har haft i fem veckor nu.
Jag vägrar tro att det är sant. Jag vägrar.

fotosession

Fröken Fin är fortfarande förkyld, men hostar mindre. Hon somnade i sin säng 19.05 idag.
M och jag blev helt perplexa. Så fort vänjer man sig vid dåliga vanor.
Vi har ägnat en stund av kvällen åt att titta igenom bilder på Fröken Fin, och jag kan inte motstå att delge några:

Fröken Fin i min gamla klänning från barndomen, moster G stickade den till mig.

Fröken Fin prövar en gul dress som moster G har stickat till henne.

Fröken Fin tittar på ett par av mina gamla skor, som hon väl får ta en promenad i nån dag.

sjuklingen kan inte somna

Bild tagen idag på Fröken Fin i mitt knä. Förkyld men glad bebis, då.
Nu är hon förkyld och övertrött.
Stackars M vagnar. Jag ska ha nattskiftet.

grannfejd

Vi har under lång tid hållits vakna en del nätter och många andra kvällar irriterat oss på att inte kunna höra tv:n utan grannens stereo som bakgrundsljud. Förra året var vi uppe stup i kvarten för att säga till, och sen - när det inte hjälpte - så har vi klagat skriftligt. När vi kom hem i lördags, dödströtta, från kompisens 30-årsfest så dånade det i hela lägenheten klockan 01.30, Fröken Fin kunde inte somna om och M bara råtröttnade och skrev ett mitt-i-natten-mail till hyresvärden. Idag kom svaret, kopia på mailet till grannen där han hotas med att blir det ett klagomål till så riskerar han kontraktet.
För bara nån kvart sedan ringde grannen på (och väckte så klart Fröken Fin som precis somnat...) och efter att ha inlett som ett argsint ohyfsat bi så var han förvånansvärt len i truten när han gick uppför trappan till sitt igen...

Nu får vi väl se vad han gillar mest, sin stereo eller sin lägenhet.

sjuklingar

Fröken Fin har fått sin första riktiga förkylning!Snuva och hosta och lite lagom med feber. Stackars sjuklingen vaknar varje gång hon hostar = mamma vaknar varje gång det hostas.
Även jag har varit sjuk, var i princip inte uppe ur sängen på hela dagen igår. Nån sorts underlig utbrändhetssjuka som drabbar mig någon gång per år - dödstrött, yr och illamående. Jag tror att det är som när SIMS-figurers energimätare blir röd och de bara faller ihop av trötthet där de står. Sån är jag. Just nu är jag på gränsen till ljusljusgrön, men hemma från jobbet. Skulle jag behöva gå femhundra meter eller vara upprätt tre timmar i sträck så skulle jag antagligen spy av energilöshet.
M, som inte heller är i världens piggaste form, fick alltså dra hela lasset igår. Just nu sover båda två, M i sovrummet och Fröken Fin i vagnen bredvid mig där jag sitter i soffan.
Att vara sjuk är bara sååå trååkigt.

velåsna

Så. Mitt 11-besök uteblev och lämnade mig i valet mellan att
1) uppdatera någon annans personuppgifter i det strulande datasystemet
2) surfa på hemnet.se
3) blogga om boendeångest.

Jag tror ibland att jag inte bara kommer att driva mig själv till ett psykbryt över frågan "ska vi bo kvar där vi bor eller ska vi flytta - och i så fall vart?", utan att även M kommer att dras med i fallet. Vi pratar om detta minst tre gånger i veckan, vi kollar nätet och velar som åsnor; fram och tillbaka.

På nuvarade boendets plussida:
Det är ett "attraktivt" supercentralt område.
Vi har en jättestor balkong/altan och en trevlig innergård.
Vi bor redan här.

Minussidan är att lägenheten är helt felplanerad utifrån våra behov, det är en hyresrätt med hög hyra, det är lyhört i huset och vi bor som sagt mitt i stan (= alldeles för mycket shopping, krogstök och ingen lekyta för Fröken Fin utanför gården).

Men, ska vi verkligen belåna oss för en bostadsrätt på den här stadens rätt tveksamma bostadsmarknad? Ångrar vi oss om vi flyttar till en mer "halvdan" adress (= dvs en lägenhet som inte äter upp alla disponibla inkomster)? Kommer Fröken Fin att tycka att vi gör ett lika urkorkat val som jag fortfarande tycker att min mamma gjorde då hon flyttade oss från den slitna lägenheten på Södermalm i Stockholm till en nyproducerad lägenhet i norrförort?

Frågor. Frågor. Helt obeslutsamma är vi.
Och det leder bara till sådana trista saker som att vi inte hänger upp tavlor eller Fröken Fin-säkrar bokhyllorna - för vi kanske ska flytta och då är det ju synd att vara tvungen att fixa igen borrhålen.

sitter stabilt

Inte att förglömma att Fröken Fin lärt sig att sitta (utan att välta) de senaste dagarna!

fin dag med Fröken Fin

En vacker dag var det för höstpromenad i parken. I hemstaden, eftersom jag inte kom iväg på konferens utan istället vabbade hemma med Fröken Fin. M har feber.

Sen, när Fröken Fin fått nog av frisk trädluft så gick vi tillbaka hem till innerstaden. Shoppade den vita PO.P-mössan till Fröken Fin. Utövade stor självbehärskning inne i affären.

gamla hjulspår

Jag har jobbat i snart fyra månader på mitt "vardagsjobb" efter att min tjänstledighet tog slut, och nu äntligen händer något utöver rutintjänstgöring vid skrivbordet.
Imorgon ska jag på heldagskonferens i grannstaden, och om nån vecka ska jag åka till glesbygdskommunen som behöver arbetskraft (se tidigare inlägg).

Det är bra, det får mig att tycka mindre synd om mig själv för att jag ska ägna denna kvällen åt att betala ut löner.

lunch

Nu klarar jag nog av första projektmötet inför mitt "flytta-folk"-uppdrag.

helgmormor

Man tror att det är på jobbet man har det hektiskt, men det är ju helt fel - det är hemma på helgen!
Den här helgen bara smälte bort. Inte ett enda ynkligt blogginlägg hann jag med. Jag skyller det på att mina föräldrar kom på besök i helgen.
Min mor är som ett kärnkraftverk nämligen, hon kräver total uppmärksamhet och övervakning, genererar otroligt mycket energi och lämnar nästintill onedbrytbart psykologiskt avfall bakom sig.
Men hur som helst så är hon Fröken Fins mormor, och Fröken Fin gillar sina morföräldrar. Mormor hade dessutom ansträngt sig och virkat en hel liten söt uppsättning kläder till henne - koftklänning, med matchande mössa och tossor.
Outfiten ska premiärvisas på 30-årsfesten nästa helg hos kompisen i radhusförorten.

merjobb

Min chef var nyligen inne hos mig och plötsligt har jag fått ett uppdrag utöver mina vanliga uppgifter; att se till att lyckas få ett antal invandrarfamiljer som bor i storstadsförorten där jag jobbar att flytta till en liten landsbygdskommun där ett företag har rekryteringsbehov.
En utmaning, kallade min chef uppdraget.

Om nån timme ska jag på en slutkonferensen för det EU-projekt som jag projektledde förra året. Ett projekt som gått ut på att rehabilitera traumatiserade och psykiskt sjuka invandrare tillbaka till arbetslivet.

Detta var alltså direkt innan eländesföretaget i utlandet dök upp på min jobbhorisont (se gamla inlägg).

Jag måtte älska utmaningar.

Om någon har tips på hur man får folk att vilja flytta ut på landet utan att ångra sig så snart vintermörkret och den stora tystnaden lägrar sig - hör av er!

arkaisk stress

Hektiskt på jobbet; datasystemet fungerar inte och får inte användas, problemen har hållit på hela veckan. Det leder självklart till enorma pappershögar och taffliga handskrivna lappar. Rena 80-talet.
Tack och lov fungerar Word - det blir till att klippa och klistra hela nästa veckan.

fotbollsfån

Kan inte svenska landslaget vinna?

Jag är besviken men inte förvånad.

nyfiken Fröken Fin

Taget härom veckan med min usla mobilkamera, med Fröken Fin i knät. Upplagt bara för att hon är så fin.

ångest

Hjärtstilleståndet är inte långt borta när ett långdraget råmande vrål skär genom den kvällstysta lägenheten. Det låter lite som finlandsfärjan när den lämnar kaj. Med ett hjärta som nu kickstartat igen och nu går i hundraåttio rusar jag in i Fröken Fins rum.
Hon har tappat nappen.

tryckförändring

Tråkigt nog för min föreståndare/ställföreträdande/driftsledare i firman så har jag kommit över den värsta företagsantipatin. Så hon får nog vänta ett tag till innan jag skänker bort firman till henne...

Blodtrycket har alltså sjunkit lite. Hoppas jag. Jag oroar mig en hel del för det. Hypokondri skulle inte jag vilja kalla det. Blev därför glad på lunchen när jag köpt en falafel med fetaostsallad och inte kunde äta upp den för att osten var så överjävligt salt. Alltså ett tydligt tecken på att mitt normala intag av tryckhöjande salt är minimalt.

Mat man inte gillar eller av nån anledning är skeptisk mot är det för övrigt helt rätt att kasta. Låt ingen intala dig nåt annat!

Annars? M håller på att bli förkyld. Visst är det synd om henne, men eftersom jag hostat och snörvlat i två veckor nu så känns det faktiskt ganska rättvist.
Oginhet är människans kännetecken.
Nu ska M och jag tröstäta glass.
Med krossad choklad.
Skivad banan.
Chokladsås.

om jobb

Jag har två jobb. Det ena är just ett riktigt jobb, jag är fast anställd på heltid och lyfter en halvdan lön. Jag har en obegriplig titel och ganska lite att göra, för tillfället i alla fall. I mina ögon så har jag rätt enkla och enahanda arbetsuppgifter. Det är lugnt och oftast tråkigt.

Det andra jobbet är ett rent helvete. En fin titel och en massa ansvar, men knappt några pengar. Jag kan ge ett riktigt bra råd:
Bli aldrig egenföretagare i ett land där du själv inte bor!
Min firma i det nordiska grannlandet kännetecknas av ett kroniskt kaos och trassel, upprörda alternativt gnälliga anställda och byråkrati, byråkrati, byråkrati.

Jag avskyr mitt företag. Jag tror att jag ska ge bort det.

höstdag

Idag har det varit en av de vackraste höstdagarna. M, Fröken Fin och jag var ute på långpromenad i morse. Kallkrispig luft, frost i gräset och massor av höstlöv som glänste i solskenet.

Sen hittade vi faktiskt ett alldeles oprövat gammaldags kafé, med ostfrallor, drickyoghurt och GOTT bryggkaffe!

Annat som hunnits är att städa hela lägenheten, tvätta och organisera lite i garderoberna. Utöver det viktigaste förstås;
krypa runt på golvet och sällskapa Fröken Fin, bada henne i plastbaljan och leka med plastdelfinen, byta blöjor och mata in massor av gröt, spaghettipuré och fruktdesserter!

fri tid

Kväll i soffhörnan. Jag har ägnat timmarna efter att Fröken Fin somnat åt Leif GW:s senaste, ska avsluta den innan det blir sängdags. Läser så väldigt lite numer, hinner sällan mer än ett par böcker i veckan. Tre om det är övervägande deckare. Men det är det där med tiden. Den räcker inte riktigt till för läsning. Jag behöver ett Gibson-jack bakom örat.
Det är nog också en tidsfråga. (Den som kan sin William Gibson vet hur mycket SF-teknik som faktiskt blir vanlig vardag om man bara väntar länge nog...)

För hur mycket fick jag gjort från min lördagsplan (se föregående inlägg)? Svar - ett inköp av en vinterjacka, och den var inte ens särskilt snygg. Bara praktisk.
Det var alldeles för många tillresta shoppare i stan och jag hade alldeles för lite tolerans mot människor och tålamod med kommersen.

Fröken Fin sov och smågnällde om vartannat i vagnen så vi gjorde det enda alla i familjen verkligen gillar med att gå på stan - vi gick och fikade. Tyvärr finns det inga bra fik i den här stan, inte där man kommer in med barnvagnen. Så vi hamnade, som vanligt, på en av de stora fika-kedjorna. Köade i en evighet och åt sen en standardiserad kanelbulle. M drack tråkigt bryggkaffe och Fröken Fin festade på medhavd Nutramigen.

Vi borde ha åkt till Köpenhamn istället. Fikat på något trevligare ställe i fristaden. Bevar Christiania!

för trött för fredag

Jag är visst för gammal för helgkänsla.
Redan vid tiotiden börjar känslan av att vilja "bara blunda lite i soffan" att komma över mig. Inte sova - det gillar jag inte - men blunda och lyssna på tv:n. Och tänka på allt jag vill hinna med imorgon;
IKEA-besök, klädshoppa i ett par olika köpcentra, omorganisera och Fröken Fin-säkra bokhyllorna genom att förankra dem i väggen, fixa altanen inför vintern, plantera om murgröna och ljung, rensa i garderoberna och tvätta bilen...
...jag har redan somnat...

kräftgång mot helg

Häromdagen var en kompis på besök och vi började av någon anledning prata om stjärntecken och deras element. Kollade upp mitt eget tecken på ditthoroskop.nu. Till viss del deprimerande läsning; mitt tecken råkar vara kräftan. Dvs cancer. Med elementet vatten - vars nyckelord är vinter, hjärna, salt, ålderdom och slem.

Jag har verkligen känt mig som en kräfta den senaste tiden - riktigt gammal och förkyld.

Men, nu är det exakt 4 timmar kvar av arbetsveckan och jag hostar bara ungefär en gång i kvarten. För att citera Fylking, Sverige :
Full fart mot helgen!

hantverkarsex

Just nu är det så tråkigt på jobbet att det enda som piggar upp dagarna är lunchkonversationerna med kollegorna på översta våningen. Gårdagens samtal spårade snabbt ur, från att ha börjat i någon ände med rumänska körkort till att handla om vad man kan tänkas göra i sällskap med golvläggare och rörmokare.

Helt klart hade jag och kollegorna inte riktigt samma bild av de aktiviteterna - och jag är fortfarande mer intresserad av glasbetong och kakelmosaik.
För övrigt fanns det just då en enda man sällskapet, och han visade sig faktiskt vara utbildad snickare i botten.
Hans status på jobbet är helt klart på väg uppåt...

lutheran

Har varit med jobbet på utbildning i datasystemet nu på eftermiddagen. Tanken var att utbildningen skulle pågått resten av arbetsdagen, men allt gick mycket snabbare än planerat. Hälften av gruppen gick hem ändå, glada åt en och en halv timmes extraledighet. Den andra halvan åkte tillbaka till kontoret. Gissa vilken grupp jag tillhörde?

Om vi säger så här; jag bloggar från jobbdatorn.

kvällsknark

Sommarboende är temat för kvällens hemnet-knarkande.
Kyrkstuga i Luleå eller sjöbod på Gotland. Kanske en förfallen öländsk stuga, eller en sjötomt i Haparandatrakten. Jag dreglar över interiörfoton, boendekalkyler och kartbilder.



Har nån tanke om att Fröken Fin ska springa i naturen, helst rakt ner till badet, och att hon dessutom ska få tillgång till "Sverige" - dvs björkar, kullar, små stugor och långa avstånd mellan bebodda trakter.

För några år sedan, innan Fröken Fins ankomst, var vi i Berlin. Då var jag helt inställd på att skaffa en liten billig sunkig etta där, och låta mitt framtida barn få bli en semesterkosmopolit. Om jag tänker längre än näsan räcker, en så där tretton, fjorton år framåt, så kan till och med jag räkna ut vilken av de här idéerna som Fröken Tonårsfin skulle uppskatta.

förskolefanatiker

Blev nyss uppringd på jobbet från ett montessoridagis där vi gärna vill att Fröken Fin ska få börja när hon blir stor nog, och jag kände hur jag nästan var beredd att försöka muta mig fram i kön... Att det betyder så mycket!
Fröken Fin är snart 8 månader gammal, och jag har lagt ner oräkneliga tanketimmar på att fundera över vilka dagis och skolor som skulle kunna vara bra nog för henne. Vi har en jättesöt småskola 1-6 år i vår stadsdel - men faktiskt har jag varit beredd att flytta, bara så att hon inte ska riskera att behöva börja i en "dålig" skola i vårt upptagningsområde när hon sen ska börja 7:an.
Mentalsjukt? I alla fall lite neurotiskt. Vem vet, det kanske inte ens finns någon allmän grundskola år 2017. Att planera så långt är nog slöseri med min tid. Å andra sidan sitter jag på jobbet och skriver detta. Slöseri och slöseri....

törnrosa sov i hundra år

Det finns visst människor (utöver de som syns i sängreklamerna) som gillar att sova. Jag förstår inte dem.
Ibland tror jag att den/de som uppfostrade mig misslyckades med att förmedla meningen med vissa basala mänskliga behov. Jag gillar inte att äta, och ända sedan jag var barn har jag hatat att gå och lägga mig. Hatat att sova.
Snacka om evolutionärt misslyckande, att vara tvungen att ligga medvetslös och försvarslös sådär en tredjedel av sitt liv, för att överhuvudtaget orka med att leva...

Jag ska snart gå och lägga mig. Annars orkar jag inte upp när Fröken Fin vaknar (förmodligen minst två gånger) i natt och vill ha flaska, eller hjälp med nappen tillbaka i munnen. Eller kanske bara mammahandens trygghet i närheten. Det gör det helt ok att krypa till kojs.
Och en sömnigt snusande Fröken Fin är helt enkelt det finaste som finns.