dagens skörd

Det var bokloppis i stan idag.
Helt oemotståndligt att rota i. Samtidigt en tråkig insikt - många av mina böcker borde utrangeras; jag äger skrämmande många av böckerna i utbudet.

Vet inte om biblioteket direkt förbättrades av våra inköp idag: två Sara Lidman, en Thor Heyerdahl, Jack Londons Varg-Larsen och så Pestens Tid av Stephen King.
Tveksamt.


Läs även andra bloggares åsikter om böcker, loppis

tappad tid

Förstår inte själv riktigt vart den här veckan tog vägen.
Okej, en hel del tid tog den försummade bilen. I torsdags fick den äntligen bytt till sommardäck, och blev tvättad för första gången sedan jag köpte den. Sen körde jag och en argt skrikande Fröken Fin till Trelleborg i fredags. Eller rättare sagt, till bilprovningens parkering på en åker strax utanför. Där muntrade lilla fröken upp sig med burkmat i baksätet och trettiofem minuters klättrande i bilsätena:



Sedan blev det dags för domen. Jag hade oroat mig för körförbud så de små banala anmärkningarna kombistackaren fick, de kändes värda att fira. Så vi gick på jobbfest i Folkets park.

Annars? Jag har somnat i soffan varje kväll. Det är vad som hindrat mig från att blogga. Kanske är jag utvilad nu. Oavsett så vaknade jag 04.56 imorse av en dröm och kunde inte somna om, så det har varit en lång ledig lördag.


Läs även andra bloggares åsikter om tid, bilar, besiktning

fina favoritkläderna just nu

smått

Efter jobbet for familjen hem till kollegan P och hans flickvän A för att titta på deras tretton dagar gamla stjärnskott. Och på deras nybyggda trevåningshus.

Man glömmer så snabbt hur små småttingar är när de är små!



Fröken Fin hade på sig bästa stassen besöket till ära, och ägnade sig åt att klättra i ektrappan, klappa fint fint och försiktigt på lilla I, dra lite i hennes fina rosa klänning, välta hennes babygym och ha pusskalas med lilla I:s mamma.


Läs även andra bloggares åsikter om bebisar, besök, pusskalas

trött på det här

Trött. Ska snart sova. Måste sova.

Trött och har inte någonting att säga, om någonting alls över huvudtaget. Någonsin.
Så känns det sedan ett tag tillbaka. Kanske går den känslan över. Kanske inte, iallafall inte på ett tag.

Det enda jag har lust med är att vara med Fröken Fin. Det är, tyvärr, inte det enda jag gör eller kommer att ha att göra.

utveckling och fotboll

Den senaste veckan har Fröken Fin plötsligt fått styr på de tre stora områden som hon tränat på i månader; som över en natt så äter hon själv, dricker ur mugg och går hellre än kryper!
Det sistnämnda har framför allt gett lekplatser en helt ny mening.



Annars har det varit en händelselös dag.
Fröken Fin och jag satt hemma och väntade på MFF-spelaren med flickvän som ska ta över vår lägenhet. De kom, tillsammans med agenten som bokat tiden: "Ja, det är ju klart allting, men de vill ju ändå gärna titta..."
Vad det verkar trist att ha någon annan som fattar alla beslut och ordnar med allting; bara förväntas titta, nicka, tacka och ta emot.
Det är nog tur att de är så unga. Kanske är de vana hemifrån.

sötnosen

vad ska man säga

Min mor och moster stod plötsligt, oinbjudna, inne i hallen när jag kom hem från jobbet.
Kanske finns det familjer där sådant, oväntat besök alltså, är något trevligt. Jag har alltid tyckt att Gevaliareklamen är falskare än vatten - de tar till exempel inte upp polishämtningen som ofta krävs för att bli av med oinbjudna gäster.
Idag gick det inte till sådana ytterligheter, men det är ändå deprimerande att höra av den släkting man tycker mest om att det bästa hade varit om man aldrig hade fötts och att hon hoppas att vi (M, jag och antagligen inräknat Fröken Fin) dog så snart som möjligt. Det känns ännu mindre okej när personen står och skriker sådant utanför en sovande ettårings dörr, om ettåringens mamma.
Jag börjar bli trött på att ursäkta människor för att de säger att de har häftigt humör.


Läs även andra bloggares åsikter om släktingar, elakhet

babelfisk

Hade verkligen inte trott att surfa runt efter hantverkare och barnsäkerhetslösningar skulle visa sig vara så galet underhållande! Språknörderi.


Läs även andra bloggares åsikter om översättningar, babelfish

svart eller vitt

Den nya lägenheten tänker jag inte renovera på egen hand, vi har en dotter och mer av ett liv nu än vid alla tidigare bostadsrättsköp. Däremot har vi fortfarande inte obegränsat med pengar.
Så nu återstår en dragkamp mellan ekonomin och moralen. M värnar ekonomin: "H på mitt jobb ska fixa sin lägenhet nästa helg, hans kompisar kanske kan.. Eller Z, han har ju jobbat en hel del svart på byggen..."

Vet nog hur det kommer att sluta.
Jag kommer inte att kunna välja det svarta alternativet, utan bara tänka på hur mycket den svarta sektorn tränger undan legala arbetstillfällen och vilja kolla om jobbarna samtidigt lyfter bidrag.
Men - jag kommer att vara för snål för att betala för allt det vita som behövs. Jag kommer att bli tvungen att göra nittio procent av jobbet själv.


Läs även andra bloggares åsikter om renovering, svartjobb, snålhet

hemmamamma

En så hemmafrumässig dag var det länge sedan jag hade:

Klockan 08.00 hade jag hunnit vika en massa ren tvätt, bädda och plocka undan. Kvart i tio hade Fröken Fin hunnit lura en stund i vagnen på balkongen, jag hade fikat, diskat och skurat golven.
Så då gick vi till bvc för vägning och mätning. (72 cm, 7650 gr). Den eviga repliken från vården: "Jaja, hon följer ju sin kurva. Och hon verkar ju frisk och glad..."

Lunch på macka från Möllans enda trevliga fik. Fröken Fin surade över en burk med potatis och kyckling. Hon gillar inte potatis. Inte ris. Hon vill ha pasta. Till allt.

Mer sov i vagnen, och (ännu) en tur för att titta till nya huset. Snart har jag hälsat på alla grannar, trots att vi inte flyttar dit än på ett par månader.
Lek på näraliggande lekplatsen, mellanmål på en filt i parken.

Hem igen. Vattna nyplanterade växter på balkongen. Bygga klosstorn på Fröken Fins rum och agera klätterträd. Laga middag, lagom klar tills M kom hem från jobbet 16.45. Mötte upp i dörren, iförd förkläde, med Fröken Fin på höften...
Om femtiotalet kommer tillbaka så är jag beredd.


Läs även andra bloggares åsikter om hemmafruar, vardag

midnatt

Det är så här dags på dygnet, och ett par timmar framåt, som jag får hjärtklappning och den där isande, sjunkande känslan inuti.

Allt som man borde hunnit, borde valt att göra, gjort annorlunda eller inte gjort alls.


Läs även andra bloggares åsikter om midnatt, ångest

vardagsglimtar

Vatten från en skogstjärn i Alaska att morgonduscha i. Projektkris på jobbet. Mysmiddag med fruktpaj till efterrätt hemma.
Så såg denna måndagen dagen ut.

Igår söndag satt vi, lilla familjen, samt extrakusinerna från Hjärup och deras mamma på en filt i Rörsjöparken. Hjärupskusinerna åt två glassar var, Fröken Fin fick nöja sig med småbarnsjuice i sugrörstetra.
Strålande sol för typ tionde dagen i rad. Plaskdammen var ändå stängd för säsongen.
Kanske lika bra. Parken härbärgerade som vanligt fler av de överlevande från boken som jag läser just nu än vad jag riktigt klarar av. Vännerna på Öster som skämtar om kanyler i gräsmattor och sandlådor kanske inte bara nojar.

Imorgon ska vi få komma in i nya lägenheten och mäta lite. Fotografera lite. Ett skäl att orka gå tillbaka till jobbkrisen imorgon igen. Om jag bara får duscha i varmvatten först.

soundtrack

Nu blev det bra:
Friday I'm in love. The Cure.
Tyvärr överröstat av helikoptermuller.


Läs även andra bloggares åsikter om The Cure

sommarkväll

Det är verkligen sommarkväll i Fubbicktown. 17 grader just nu strax före elva, i princip vindstilla.
Tre fester pågår samtidigt på innergården; huset mitt över vinner musikmatchen - Ebba på maxvolym. Oset från gårdarnas grillar och restaurangernas har dock lagt sig sedan länge.

Vi hade gäster idag, en av Lundafamiljerna som vi umgås med, och satt så klart ute på balkongen och åt. Deras lilla fia, tre månader, slurpade ersättning i raketfart och Fröken Fin smaskade Wokgryta så det stänkte. Vi vuxna avslutade med jordgubbar och glass. Tjuvstart på sommarmyset.
Sen åkte de tillbaka till grannstaden, och förr skulle jag ha varit avundsjuk. Inte nu.

Trots att grannarna bytt platta, och det nu är odefinierad musikterror så rubbar det inte M:s och mina glada cirklar. Vi gissar låttitlar i stället, och vad som ska spelas härnäst.


Läs även andra bloggares åsikter om sommar, fest, grannar, musik

vi ska flytta!

Idag skrev vi äntligen kontrakt på - för oss - drömlägenheten!



Bostadsrättstrea på 74 kvm, fjärde våningen. Byggår 1948. Hiss. Balkong, med utsikt mot torson och Västra hamnen. P-plats att köa till. Lummig gård, liten lekplats för Fröken Fin. Två bra skolor runt hörnet. Park och strandpromenad utanför huset.
Bilden upplagd i tisdags är tagen från den gemensamma takterassen...

Hej då Gamla Väster. Det hjälps inte att du är en charmig och pittoresk stadsdel; allt är ändå bättre på Ribersborg.


Läs även andra bloggares åsikter om bostadsrätt, Ribersborg

väntan, del 2

Det har varit en lång vecka. Imorgon är det fredag.

Viktigast idag: Fröken Fin tog minst åtta steg på egen hand, utan att tänka på det, för att hon ville ha en boll som M sträckte mot henne!
Andra Fröken Fin-nyheter; i tisdags lärde hon sig att klättra upp i föräldrasängen. Hon har också börjat äta korv och gilla det, och hon älskar pasta. Helst ska det vara pappardelle, men vilken basic makaron som helst glider ner.

Det sägs att pasta är fetmande. Vi kan ju hoppas.


Läs även andra bloggares åsikter om lära sig gå, pasta, fetma

väntan

Imorgon har M och jag jubileumsdag. I år är det 17 år sedan vi träffades, imorgon 16 år på dagen sedan vi förlovade oss i Köpenhamn.
Det är torsdag.
För några månader sedan hade jag planer på att boka bord på restaurang till morgondagen, men av det blir det inget.
Vi väntar på fredagen.
Då ska vi - förhoppningsvis (!) - fira.


Läs även andra bloggares åsikter om firande, väntan

sommarkänsla

Soligt väder. Idag stod jag ute på parkeringen utanför jobbets personalentre och andades in andras rök för att få lite sol under lunchen.
Imorgon ska jag promenera med Fröken Fin längs Ribersborg, strandpromenaden. Titta på havet.




Läs även andra bloggares åsikter om sommar, sol, hav

Fubbicktown på kartan

Så, nu är bloggen på kartan.

tid och ålder

Gjorde ett fånigt facebook-test som skulle ge ens "rätta" biologiska ålder. I mitt fall; 22 år. Sedan läste jag J:s inlägg om 1988 och kände igen mig i mycket. Framför allt i tanken att man som - kanske alltför ung - själv var tvungen att ordna upp sitt liv.
Tron på att någon skulle kunna hjälpa en fanns inte ens på radarn.

Själv skulle jag fylla nitton 1988, och jag hade haft vuxenansvaret för att ta hand om mig själv i många år redan. Jag var värdelös på det, ta-hand-om-delen, så från femton var det enda jag gjorde att jobba, jobba och jobba för att hålla ihop mitt liv. 10-12 timmar per dag, oftast sex eller sju dagar i veckan. Tack och lov att jag hade en chef som gärna utnyttjade billiga tonåringar och struntade i arbetstidslagstiftningen.

Sedan jag fick Fröken Fin så funderar jag mycket över det; vad barndom och ungdom är och vad det borde vara. Vad jag vill att hon ska få. Mina egna referensramar går inte att använda.
Mitt liv började på minusskalan och har bara blivit bättre för varje år som gått iväg från barndomen.
Jag skulle aldrig vilja vara tjugonågonting igen. Eller yngre. Fruktansvärt.


Läs även andra bloggares åsikter om tonår, flytta hemifrån, 1988

kan inte nästa vecka bara gå?

Jag tror knappt att det är sant. Jag kan knappt bärga mig. På fredag eftermiddag ska jag berätta varför.


Läs även andra bloggares åsikter om hemligheter, förväntan

samma bo som vanligt

Nähä. Det var inte flyttdags nu heller. Vi drog tillbaka vårt bud, eftersom ju mer vi såg av lägenheten desto mindre passade den oss. Och jag kände stor lättnad efteråt. Ska man hosta upp en och en halv miljon eller mer så ska det inte vara till en kompromiss.

Men bostadsjakten är inte över. Jag kommer att få en allvarlig hemnet-överdos mycket snart.