sweet tooth

Fyra dubbla Marabou-bitar sedan 17.00. En chokladboll efter lunch.
Det har funnits värre dagar.

Andra tecken på ok dag;
1) en snyggt staplad och fungerande tvättpelare finns nu i badrummet
2) Fröken Fin har ätit som en babyponny hela dagen
3) vi har bara två sedda avsnitt av säsong tre! (det finns visst en grupp på Facebook för oss som blivit Grey´s-beroende. M vill åka till Seattle, by the way...)

maskinparken

Vår tvättpelare levererades förresten idag.
"Det är bara att koppla in, allt är förberett, det ser killarna när de kommer, de är ju rutinerade.." ¨Så lät vår vaktmästare när M ringde för att kolla inför köp och installation.

"Det har jag aldrig sagt, jag kommer ihåg det samtalet, jag sa att det är inga problem att installera. Jag skulle inte ha några problem att installera, det är bara att dra xxx-rör och ..." Så lät han idag när jag ringde och snäste åt honom.

Installatörskillarna vände i dörren, men vaktmästaren kom två timmar senare, gav sig iväg och hämtade material och tillbringade sedan 1,5 timme med plaströren i vårt badrum. Så himla lätt kan det inte ha varit.

Tyvärr står maskinerna fortfarande, ouppackade, i hallen.

vart tar tiden vägen?

Vabba, eftersom M är sjuk, hantera löner och titta på alltför många avsnitt Grey's Anatomy. Det är vad som gör att jag inte hinner blogga.

Men jag hinner gå långa, långa promenader i regnet med barnvagnen.


Fröken Fin är stor nu, hon har fått sina första "galonisar".

mer tv-snack

Idag har jag alltså varit gäst i lokal-TV.
Det var chockerande odramatiskt, jag blev inte ens nervös. Avadå, sitta i en stol och prata - det gör jag hela dagarna! Och det fortsätter jag sedan med kvällarna igenom, då helt gratis.

Det bästa och värsta med tv-framträdandet var faktiskt sminkningen de gav mig. Jag har inte varit så snygg på tio år! Komplimanger haglade, men plötsligt kände jag kravet på att fortsätta försöka eftersträva denna tjusighet. Det vill säga börja mejka mig.
Ska det nu alltså vara slut med de bekväma morgnarna med dusch och tandborstning, lite apotekskräm i ansiktet, deo och sen tre minuters hårföning utan att komma ihåg att kamma håret?

Tror nog inte det.

utmaning

Antar härmed utmaningen från Världen enligt J!
Sju sanningar om mig alltså.

1. Jag hatar att göra saker i god tid, jag vill göra allt i sista minuten.
Kanske mest för att slippa känslan av att "det går nog att göra ännu lite mer, lite bättre ändå, nu när det ändå finns tid..." och sedan göra om allting tusen gånger.

2. Jag läser snabbt. Väldigt mycket och gärna. All sorts text. När som helst och var som helst, utom i bil/buss. Då spyr jag.

3. Jag är hypokondrisk och rädd för sjukdomar. Förr i världen för magsjuka. Numer för högt blodtryck och hjärtinfarkt.

4. Jag är orimligt rädd för - och blir vansinnigt provcerad av! - hemlösa, alkoholister och påtända individer.

5. Jag kan inte besvara enkla frågor om min uppväxt och ursprungsfamilj på ett vettigt sätt. Jag menar alltså verkligt basic frågor som: Har du syskon? Vad heter din pappa? Var bodde du som barn?

6. Jag är uppenbart dålig på att löneförhandla. Mina anställda tjänar i flera fall bättre än jag.

7. Jag älskar godis. Och kakor. Och ostsmörgåsar med marmelad. Jag skulle kunna leva på bara detta, med litervis av kaffe till.

tv

Det finns inte mycket som går upp emot att titta på avsnitt efter avsnitt av någon tv-seriebox när man känner sig lite nervös eller stressad. Tog mig t.ex. igenom den sista akuta Fröken Fin-väntetiden med tre säsonger Förhäxad. Nu är det Grey's Anatomy som snurrar i dvd:n medan jag tänker att det där med att vara med i tv inte behöver vara något att oroa sig för. Man kan ju ändå inte hjälpa det om man ser dum ut.
Det går så där. Med att inte oroa sig alltså.

man kunde tro att jag dött

... av utmattning, men det vore lögn.

Däremot har jag tydligen drabbats av jobbstress.
Återkommer när det lugnat ner sig.

i väntans tider

Den tjugonionde kommer den, äntligen! Tvättpelaren. Elektrolux och Whirlpool, genomtänkt energisnålt - och färdigbetalt inklusive leverans och installation!
Lycka.

" att dessa satans mördare får hålla på"

Hemma hos oss pågår en långsam men obönhörlig eliminering.
M har tagit över ansvaret för husets blommor.

hypokondri

Jag har väl vid något tidigare tillfälle erkänt att jag är en ganska hypokondrisk människa. Inte så att jag tror mig ha den ena sjukdomen efter den andra, nä - jag är rädd för samma sjukdom jämt.

Alla symptom som kan associeras till högt blodtryck har jag. Jämt. Ofta. I alla fall ibland.

Att det sen ringer från tv4 - den lokala, naturligtvis - och vill att jag ska sitta i nån morronsoffa och prata jobb, det får inte direkt mig att känna mig mindre blodtrycksångestad.

doxyferm

Var till sist hos doktorn. 150 kronor försvann på ungefär trettio sekunder, men jag fick utskrivet antibiotikatabletter. Efter att ha kollat bipacksedeln och sett att de inte hade alltför skrämmande bieffekter så har jag faktiskt börjat ta dem. Eländeshostandet och snörvlandet ska få sig en match i alla fall.

Det spöregnar och allt känns riktigt tisdagstrist. Men snart vaknar nog Fröken Fin för sena kvällsflaskan och då blir det genast lite roligare en liten stund.

jag hatar att tvätta

Så. Tvättstugan är det tråkigaste jag vet, trots att man hinner läsa lite medan man extracentrifugerar.
Dessutom vetter tvättstugan i vårt hus mot gatan, och har ett jättestort fönster utan insynsskydd. Det vill säga, varje gång ställs jag inför ett idiotiskt val; satsa på att fiffa upp mig för att tvätta, eller stå upp för mitt sunkiga hemmajag och gå ner i myskläder men ändå skämmas inför alla uppklädda människor som ogenerat glor in på väg till restaurangen mittemot.

annat än jobb på en lördag

Först en dagsfärsk bild på Fröken Fin på lekplatsen:



Sedan kan jag också berätta att
1. )
M och jag har gått in för femårsplaner, och nu beslutat oss för när och vart vi ska ta vägen och vad vi ska syssla med. Sommaren 2010 är det tänkt att flyttfirman ska vara inbokad. Kanske kan det bli nån sådan här utsikt? ... om de bara kan vänta med att sälja i två och ett halvt år så...


2.)
Min förkylning envisas med att stanna hos mig. Snart blir jag väl tvungen att uppsöka allmänläkare, även om jag försöker undvika det det i det längsta.
Sidoinfo : Sist jag var till en läkare för att jag hade ont i halsen, hosta och hade tappat rösten så nöjde hon sig inte med att klöka mig med de sedvanliga topsen på mandlarna. Nä, hon packade in min tunga i en bit Wettex-duk och drog och drog, för att hon ville stoppa ner en sådan där tandläkarspegel i svalget.
Jag kan upplysa om att hon inte lyckades, trots tre försök. Jag kan också upplysa om att jag ganska högljutt ifrågasatte hennes yrkeskompetens.

3.)
Jag har varit hos tandläkaren, 1170 kronor fattigare och en pyttelagning rikare.
Detta har jag firat med en Paradiskartong. 29.90 på Coop.

jobbhysteri

Bara för att jag i onsdags raljerade om att inte ha tid med jobbet, så bröt det fullkomliga jobba-som-besatt-racet ut i torsdags och håller fortfarande i sig. Jag ska maila ut den sista bilagan imorgon söndag, är det tänkt.
Vad är det med ESF-ansökningar som gör att man aldrig aldrig är klar i tid, utan stress-skriver om och ändrar och ändrar in i det sista?

Förra ansökningsomgången som jag var aktivt inblandad i så mötte jag min dåvarande chef på en parkeringsplats en bit utanför stan, där hon stod och skrev på originalhandlingar som skulle till Postens allra-allra-sista-minuten-låda.

Vi får väl se hur det blir den här gången, men går ansökan inte igenom så inte f*n ska det vara för att jag inte har skrivit den ordentligt. Jobba, jobba, jobba...

resjakt

Det är nästan otroligt hur många sajter man kan besöka i jakten på de mest prisvärda direktflygsbiljetterna till New York. Ska biljetterna sedan matchas med tillgängliga rum på ett lagom billigt/dyrt lägenhetshotell med centralt läge så har man knappt tid att sköta sitt arbete.

Dessutom är början av sommaren, då jag skulle vilja åka, redan upphackad av M:s olika konsertbesök. Lediga datum innebär att hur jag än vänder mig så landar notan på en tjugotusen kronor. För runt en vecka! För tre personer - två och en tiondeldels om man ser till incheckningsvikten!

Tvättmaskin, diskmaskin och några budgivningar på nätauktionshus kontra en vecka i storstan.

Vi får väl ta Öresundståget över bron istället.
Bara vi kommer iväg ett tag. Att bo i Fubbicktown är lite som att ha kommunarrest - nästan ingen åker någonsin någonstans, utom i jobbet.

tillbaka i selen

Vardagen är tillbaka.
Jag började arbetsveckan med att fylla i en blankett för begäran av föräldraledighet, det fick det hela att kännas mindre deprimerande. Halvtid fr.o.m mars; M och jag ska dela veckorna mitt itu har vi tänkt oss. Jag ser oerhört mycket fram emot det.

Annars har ingenting alls hänt sedan vi fick tillbaka värmen och varmvattnet, mer än att vi städat, städat och plockat undan julprylarna. Det enda som återstår är nu att tvätta fönster. Ett jobb så tråkigt att jag seriöst funderar på att begära offert från några hemstädarfirmor.

Nu ska jag bara betala ut några förskott, sen ska jag SOVA!

vackra saker

.
Annat man kan göra en lördagkväll är att lägga bud på intressanta objekt på internetauktioner. Till exempel här.
Vår privatekonomi är numer i farozonen.

lördagskväll i Fubbicktown

Det snöar. Under snön ligger glansis på gatorna.
Vi har ingen värme och inget varmvatten sedan i eftermiddags. Fröken Fin sover under två filtar, iförd pyjamas och sockar. Får vi inte tillbaka värmen under sena kvällen så får vi nog ta och flytta över henne till vår säng - hennes rum är det kallaste i lägenheten.
Strömmen fick vi dock, tack och lov, tillbaka efter bara några minuters avbrott.

M tittar på tv. Stjärnorna på slottet. Den kulturella smaktröskeln sjunker uppenbarligen med åren.
Eller, kanske inte. När M och jag träffades så tvingades jag genomlida varjedagsåpan "Glamour/The bold and the beautiful" klockan sju vareviga kväll i mer ett års tid. Sedan inledde jag ett avvänjningsprogram, som har varit effektivt en längre tid, men som uppenbarligen har slutat verka.

Ja, ja. Själv läser jag gammal sience fiction och väntar på att tv-programmet ska ta slut så vi kan se på The Bourne Ultimatum. Det enda jag läste i tidningens kulturdel i morse var följetongen Tindalos.

Jag trivs rätt bra i mitt eget glashus, så jag ska väl inte krossa alla fönsterrutorna.

fredagstristess

Sataniskt ont i halsen. Precis så mycket feber att den känns och finns, men ändå inte är "febrig".
Jag är så innerligt trött på att vara förkyld.
Det enda bra med detta trista tillstånd är att jag, med mindre dåligt samvete än annars, kan halvligga i soffan och läsa Liza Marklunds senaste, slötitta på en riktig C-serie på TV6 , blogga och äta smågodis.
Tråkigt är att inte ens smågodis är gott när halsen värker.
***infoga valfritt uttryck för självömkan här***

bilder från året som gick

För mig handlade 2007 om Fröken Fin.

Februari. Fröken Fin, femton minuter gammal.
41 centimeter lång och 1750 gram lätt.


På neonatalavdelningens skötbord. Jättestora bodyn är i storlek 40 centilong.


Bilresan hem från sjukhuset.
Det fanns inga mindre overaller än i storlek 50.


Mars. Första badet hemma i badbaljan.


Så blev det sommar. Junidag på balkongen.


Midsommarfest i gräset.


Hösten kom och man lärde sig äta.


Man lärde sig också att åla, kravla och krypa.


Man lärde sig att verkligen gilla att bada.

Sedan, en snöfri vinterdag, så kom Tomten!


Mellan jul och nyår kämpade man förgäves med att försöka få sitt livs första godisbit.


Man blev också allt rundare, och inte bara allt längre.
6.5 kilo fördelat på 68 centimeter, så avslutade man årets noteringar.

riktigt stora städer

- Skulle det inte vara kul att flytta till New York?! Det skulle jag vilja!

Sådant kan man inte säga till mig, och tro att jag inte ska ta en på orden. Jag vet inte om M har börjat ångra sig än, men jag har iallafall börjat seriösa funderingar på hur vi ska kunna lämna landet. Iallafall något halvår åt gången, ibland.

M är ju mer av en USA-älskare än jag, som lika gärna (läs; hellre) skulle flytta till London eller Berlin. Amsterdam. Rotterdam. Birmingham.
Det finns många städer i EU. Jag gillar inte att behöva söka tillstånd för att existera.

Idag har vi travat runt i den riktigt lilla staden där vi bor, och tittat på tvättmaskiner, torktumlare och diskmaskiner. Sedan blev vi tvungna att gå hem för att kontrollringa till hyresvärden, med frågor om avloppsanslutningar och möjlighet att ta bort köksunderskåp.
Har vi tur kan vi beställa alla vackra vitvaror imorgon.

Annat vitt var den tunna yrsnö som svepte ner över Fubbicktown idag. Vackert, visst, men två minusgrader är katastrofkallt här när det snålblåser från havet. Fröken Fin satt i vagnen, i sin supervarma Reimaoverall, men var röd både om kinderna och ögonen av den kalla vinden.

Årets första dag.

07.14 vaknade Fröken Fin, som hade sovit gott tvärs igenom nyårsraketer och festligheterna i den egna lägenheten.

En mycket lyckad fest för övrigt! Under kvällens lopp åts och dracks en del. Förrättssnittar, spjäll med en helt underbart god potatissallad, Häagen-Dazsglass med varm hjortonsylt. Godis. Snacks. Ost och kex. Rödvin. Mousserande vitt vin. Champagne - dyr!, och medförd av en av gästerna.
Sista nyårsgästerna gick 03.30, jag somnade 03.50.

Tack och lov hade jag inte druckit mer alkohol än ett halv glas champagne, dvs. jag klarade av att gå upp och vara en ganska vanlig trevlig morgonmamma där strax före halv åtta. Fröken Fin åt gröt vid en nödtorftigt avröjd bordsände, och sedan städade vi tillsammans.

Dagen bjöd i övrigt på en traditionsenlig promenad (en tradition vi nog delar med alla andra). Samt en hel del slappande i soffan, alternativt liggande på golvet med huvudet på Fröken Fins stora mjukisflodhäst, mumlande saker som: -Vilken jättefin bil du har, ska den köra lite ditåt istället?", -Ja, titta - det är din Findus!", -"Nej älskling, man får inte dra i julgranskulorna".

Om jag hade orkat skulle jag summerat året, men det får bli imorgon.