total tystnad

Tyst har det varit på den här bloggen ett tag. Det hänger nog samman med att man bott ett tag i lånad lägenhet utan sin dator, har haft för mycket att göra på jobbet för att blogga där och sen, när man väl är hemma igen har haft strejkande nätuppkoppling.

Tyst är jag, för jag är hemma och sjuk. Tvärförkyld och har helt tappat rösten. Kan bara viska supersvagt. Fröken Fin tror att jag leker tysta leken, så hon går runt med sitt lilla pekfinger framför munnen, pfffff-ar och ser pillemarisk ut.

himlen kan vänta

M tycker att jag är morbid för att jag följer en tv-serie om döden, medan jag tycker att det är det första sevärda på evigheter.
Jag erkänner att jag är fascinerad av berättelser om sjukdom och död, för att de ger en relief åt vardagen och väcker frågor kring vad som egentligen är betydelsefullt i ens liv. Har man till exempel inte läst Ray Kluuns "En sorts kärlek" eller Ulla-Carin Lindquist "Ro utan åror" så ska man omgående göra det, tycker jag.

oviktigt om vikt

Idag kom en kollega till jobbet och visade upp sig charmige sexmånader gamle son. Han var centimetern kortare än Fröken Fin och vägde mer än två kilo mer än hon, som fyller två i februari.

Själv fyller jag, skrämmande nog, fyrtio nästa år och väger nog mer än någonsin tidigare i mitt liv. Magbacillen har gått över men de dåliga matvanorna är kvar.
Jag måste verkligen börja löpträna igen.

magkänsla

Ny vecka, nya vab-dagar. Fick hämta hem Fröken Fin igår förmiddags eftersom hon fått en diarréattack på förskolan. Efter att hon kommit hem mådde hon hur bra som helst, med matlust och energi, men måste ju ändå stanna hemma en extra dag.
Imorse var det däremot min mage som havererade. M tvingades stanna hemma med lilla gumman, eftersom jag var upptagen i badrummet. Jaja. Man får tänka på att det för en närmre målvikten.

söndagsblues

Sitter i soffan och känner mig nedslagen, trots att det har varit en jättebra helg med jubileumsfirande och kompisfika. Det har liksom inte med saken att göra.
Ibland vill jag bara åka på en mycket lång semester, och vara någon annan någon någon helt annanstans ett tag.

smala mjölkmagen

Var ju förresten hos doktorn med Fröken Fin idag. Hon hade gått ner 150 gram sedan vi var där sist, men doktorn var inte direkt alarmerad. Sa att nej, hon är inte allergisk mot mjölk och kan äta "vanlig" mat men hon bör inte dricka det på ett tag, särskilt inte om hon har infektioner i kroppen, för det blir för mycket enzym att hantera när hon inte är van.
"-Ta det lugnt och ha det tillgodo till sommaren när det är dags för glass".

Så, så får det vara.

Fröken Fin har för övrigt upptäckt vörtbröd med russin. Äter det med bredbar leverpastej på, och får hon nu också tillbaka sin älskade jarlsbergost så är väl lyckan total. Kanske kan hon ta tillbaka sina förlorade gram redan nästa vecka.

skåp och skam

Köpte för någon vecka sedan ett ekjalusiskåp på nätet från Lauritz i Århus. Bokade - och betalade! - också transport. Hörde inte någonting från någon på ett tag, men igår kväll halv åtta så ringer det en dansk man och meddelar att nu, nu är han här och har ett skåp till mig.
Enormt. Tungt. Gick inte in i hissen. Sent på kvällen. Ingen svåger tillgänglig i telefonen.
Jag blev helt enkelt tvungen att lämna skåpet utanför porten, plasta in det lite nödtorftigt och sätta upp en det-är-mitt-förlåt-men-vi-ska-hämta-det-så-fort-vi-kan!-lapp på det.
Ikväll vid halv tio-tiden kom svågern med sin väninna (som tydligen är just det, och inte flickvän. tyvärr.) och tillsammans lyckades vi släpa upp skåpet. Nu står det mitt i vardagsrummet, som en försäkran om att härifrån kan vi aldrig flytta utan tillgång till en bra sticksåg. Men som det kommer att svälja mediaprylar!

Detta betydde också att vi släppte in fikagäster över tröskeln för första gången. Jag, som skäms över lägenhetens tillstånd bara jag ska släppa in en hantverkare, lider fortfarande. Hur kan vi ha det så här hemskt?!? M försökte trösta med att vi kommer ju att bli klara nu i november. Det hjälper inte. Jag tror det när jag ser det.

mjölkmagen på playdate

Lilla fröken har sedan i fredags fått sluta med mjölk igen, eftersom magen och matlusten kraschade efter veckans feberperiod då det enda hon hade smak för att dricka var mjölk. Och genast kom precis samma symptom som när hon var liten; gråt vid varje mål: äta pyttepyttelite, gråta jättemycket, och så diarré som ett brev på posten. Hon har hunnit bli sorgligt smalare sedan i onsdags, men nu är iallafall magen på bättringsvägen. Matlusten är det sämre med, men lite aprikoskräm, ett par pepparkakor, en skiva blodpudding, en smoothie och några tuggor macka, banan och tricolorpasta har gått ner idag.
Uppföljningstid med "mjölkdoktorn" på Barnmedicin har vi på tisdag.

Men Fröken Fin är pigg och glad ändå, och idag var vi hemma hos kompisen Molly. Tjejerna hade partytime mest hela eftermiddagen, och Fröken Fin kom loss ordentligt med Mollys alla roliga leksaker. Enda tårefloden kom när lilla fröken skulle visa sin uppskattning och kramade om Mollan. Tyvär så intensivt att de båda gick i däck på vardagsrumsparketten. Kanske hann Mollans mamma föreviga detta, själv hade jag inte ens mobilkameran uppe. Tråkigt nog.

inga spöken

Jag gillar påsk och halloween, kanske mest för att jag gillar häxor, svarta katter och allt annat som hör till. De allra bästa fester jag har varit på har alla varit halloweenfester, även om det idag känns som om det var mycket mycket länge sedan jag överhuvudtaget var på en fest.
I år nöjde jag mig med att hoppas på att det skulle komma några utklädda ungar ikväll och tigga godis eftersom vi nu bor i ett hus där porten inte låser förrän klockan 22. Men icke. Ingen tror väl på öppna portar längre, så eventuella utspökade Malmöbarn går väl bara runt i villakvarteren.
Kartongen med sura vingummin som vi köpte på Helsingörfärjan häromveckan är alltså ännu orörd.

Nästa år ska Fröken Fin få ta på min höga svarta häxhatt och gå en liten tiggarrunda bland grannarna. Hon kommer att vara såååå söt.

några glimtar från veckan som gick

Söndag. Middagslurspromenad med förkylda lilla fröken. Störtregn och iskall blåst gjorde att vi bara travade runt i hemmakvarteren. Då är det trevligt att råka bo vid strandpromenaden.


Tisdag. Febrig, och därför avklädd, Fröken Fin med mig i tvättstugan. Notera den väl avsmakade favoritboken.


Onsdag eftermiddag. Fröken Fin feberfri och glad hemma på gårdens lekplats. Redo att få gå till dagis nästa dag.


Torsdag eftermiddag. Hemma och sjuk igen. Det roligaste vi kunde komma på att göra var att montera ihop en klätterpall, sådär mellan blöjbytena.