himlen kan vänta

M tycker att jag är morbid för att jag följer en tv-serie om döden, medan jag tycker att det är det första sevärda på evigheter.
Jag erkänner att jag är fascinerad av berättelser om sjukdom och död, för att de ger en relief åt vardagen och väcker frågor kring vad som egentligen är betydelsefullt i ens liv. Har man till exempel inte läst Ray Kluuns "En sorts kärlek" eller Ulla-Carin Lindquist "Ro utan åror" så ska man omgående göra det, tycker jag.