onsdag, oktober 31, 2007

snorkväll

Fröken Fin snörvlar i sömnen inifrån sängen i sitt rum.
Egentligen borde jag väl "näs-frida" henne (ni som har småbarn vet nog vad jag pratar om, ni andra vill inte veta) men jag tror att jag avstår.
Vårt senaste försök, imorse 04.50, ledde till att älsklingen fick ner slem i halsen och äcklat spydde ner hela sig. Jag stod alltså i gryningen och bytte genomsur pyjamas på en gallgråtande, fortfarande supersnorig, bebis och jag hade själv orsakat eländet.

Jag snörvlar i kapp med dottern, och snyter mig var tredje minut. Igen. Trots att jag har kvar samma hosta som jag har haft i fem veckor nu.
Jag vägrar tro att det är sant. Jag vägrar.

tisdag, oktober 30, 2007

fotosession

Fröken Fin är fortfarande förkyld, men hostar mindre. Hon somnade i sin säng 19.05 idag.
M och jag blev helt perplexa. Så fort vänjer man sig vid dåliga vanor.
Vi har ägnat en stund av kvällen åt att titta igenom bilder på Fröken Fin, och jag kan inte motstå att delge några:


Fröken Fin i min gamla klänning från barndomen, moster G stickade den till mig.


Fröken Fin prövar en gul dress som moster G har stickat till henne.


Fröken Fin tittar på ett par av mina gamla skor, som hon väl får ta en promenad i nån dag.

måndag, oktober 29, 2007

sjuklingen kan inte somna



Bild tagen idag på Fröken Fin i mitt knä. Förkyld men glad bebis, då.
Nu är hon förkyld och övertrött.
Stackars M vagnar. Jag ska ha nattskiftet.

grannfejd

Vi har under lång tid hållits vakna en del nätter och många andra kvällar irriterat oss på att inte kunna höra tv:n utan grannens stereo som bakgrundsljud. Förra året var vi uppe stup i kvarten för att säga till, och sen - när det inte hjälpte - så har vi klagat skriftligt. När vi kom hem i lördags, dödströtta, från kompisens 30-årsfest så dånade det i hela lägenheten klockan 01.30, Fröken Fin kunde inte somna om och M bara råtröttnade och skrev ett mitt-i-natten-mail till hyresvärden. Idag kom svaret, kopia på mailet till grannen där han hotas med att blir det ett klagomål till så riskerar han kontraktet.
För bara nån kvart sedan ringde grannen på (och väckte så klart Fröken Fin som precis somnat...) och efter att ha inlett som ett argsint ohyfsat bi så var han förvånansvärt len i truten när han gick uppför trappan till sitt igen...

Nu får vi väl se vad han gillar mest, sin stereo eller sin lägenhet.

sjuklingar

Fröken Fin har fått sin första riktiga förkylning!Snuva och hosta och lite lagom med feber. Stackars sjuklingen vaknar varje gång hon hostar = mamma vaknar varje gång det hostas.
Även jag har varit sjuk, var i princip inte uppe ur sängen på hela dagen igår. Nån sorts underlig utbrändhetssjuka som drabbar mig någon gång per år - dödstrött, yr och illamående. Jag tror att det är som när SIMS-figurers energimätare blir röd och de bara faller ihop av trötthet där de står. Sån är jag. Just nu är jag på gränsen till ljusljusgrön, men hemma från jobbet. Skulle jag behöva gå femhundra meter eller vara upprätt tre timmar i sträck så skulle jag antagligen spy av energilöshet.
M, som inte heller är i världens piggaste form, fick alltså dra hela lasset igår. Just nu sover båda två, M i sovrummet och Fröken Fin i vagnen bredvid mig där jag sitter i soffan.
Att vara sjuk är bara sååå trååkigt.

fredag, oktober 26, 2007

velåsna


Så. Mitt 11-besök uteblev och lämnade mig i valet mellan att
1) uppdatera någon annans personuppgifter i det strulande datasystemet
2) surfa på hemnet.se
3) blogga om boendeångest.

Jag tror ibland att jag inte bara kommer att driva mig själv till ett psykbryt över frågan "ska vi bo kvar där vi bor eller ska vi flytta - och i så fall vart?", utan att även M kommer att dras med i fallet. Vi pratar om detta minst tre gånger i veckan, vi kollar nätet och velar som åsnor; fram och tillbaka.


På nuvarade boendets plussida:
Det är ett "attraktivt" supercentralt område.
Vi har en jättestor balkong/altan och en trevlig innergård.
Vi bor redan här.

Minussidan är att lägenheten är helt felplanerad utifrån våra behov, det är en hyresrätt med hög hyra, det är lyhört i huset och vi bor som sagt mitt i stan (= alldeles för mycket shopping, krogstök och ingen lekyta för Fröken Fin utanför gården).

Men, ska vi verkligen belåna oss för en bostadsrätt på den här stadens rätt tveksamma bostadsmarknad? Ångrar vi oss om vi flyttar till en mer "halvdan" adress (= dvs en lägenhet som inte äter upp alla disponibla inkomster)? Kommer Fröken Fin att tycka att vi gör ett lika urkorkat val som jag fortfarande tycker att min mamma gjorde då hon flyttade oss från den slitna lägenheten på Södermalm i Stockholm till en nyproducerad lägenhet i norrförort?

Frågor. Frågor. Helt obeslutsamma är vi.
Och det leder bara till sådana trista saker som att vi inte hänger upp tavlor eller Fröken Fin-säkrar bokhyllorna - för vi kanske ska flytta och då är det ju synd att vara tvungen att fixa igen borrhålen.

torsdag, oktober 25, 2007

sitter stabilt



Inte att förglömma att Fröken Fin lärt sig att sitta (utan att välta) de senaste dagarna!

fin dag med Fröken Fin



En vacker dag var det för höstpromenad i parken. I hemstaden, eftersom jag inte kom iväg på konferens utan istället vabbade hemma med Fröken Fin. M har feber.

Sen, när Fröken Fin fått nog av frisk trädluft så gick vi tillbaka hem till innerstaden. Shoppade den vita PO.P-mössan till Fröken Fin. Utövade stor självbehärskning inne i affären.

onsdag, oktober 24, 2007

gamla hjulspår

Jag har jobbat i snart fyra månader på mitt "vardagsjobb" efter att min tjänstledighet tog slut, och nu äntligen händer något utöver rutintjänstgöring vid skrivbordet.
Imorgon ska jag på heldagskonferens i grannstaden, och om nån vecka ska jag åka till glesbygdskommunen som behöver arbetskraft (se tidigare inlägg).

Det är bra, det får mig att tycka mindre synd om mig själv för att jag ska ägna denna kvällen åt att betala ut löner.

tisdag, oktober 23, 2007

lunch



Nu klarar jag nog av första projektmötet inför mitt "flytta-folk"-uppdrag.

måndag, oktober 22, 2007

helgmormor

Man tror att det är på jobbet man har det hektiskt, men det är ju helt fel - det är hemma på helgen!
Den här helgen bara smälte bort. Inte ett enda ynkligt blogginlägg hann jag med. Jag skyller det på att mina föräldrar kom på besök i helgen.
Min mor är som ett kärnkraftverk nämligen, hon kräver total uppmärksamhet och övervakning, genererar otroligt mycket energi och lämnar nästintill onedbrytbart psykologiskt avfall bakom sig.
Men hur som helst så är hon Fröken Fins mormor, och Fröken Fin gillar sina morföräldrar. Mormor hade dessutom ansträngt sig och virkat en hel liten söt uppsättning kläder till henne - koftklänning, med matchande mössa och tossor.
Outfiten ska premiärvisas på 30-årsfesten nästa helg hos kompisen i radhusförorten.

fredag, oktober 19, 2007

merjobb

Min chef var nyligen inne hos mig och plötsligt har jag fått ett uppdrag utöver mina vanliga uppgifter; att se till att lyckas få ett antal invandrarfamiljer som bor i storstadsförorten där jag jobbar att flytta till en liten landsbygdskommun där ett företag har rekryteringsbehov.
En utmaning, kallade min chef uppdraget.

Om nån timme ska jag på en slutkonferensen för det EU-projekt som jag projektledde förra året. Ett projekt som gått ut på att rehabilitera traumatiserade och psykiskt sjuka invandrare tillbaka till arbetslivet.

Detta var alltså direkt innan eländesföretaget i utlandet dök upp på min jobbhorisont (se gamla inlägg).

Jag måtte älska utmaningar.

Om någon har tips på hur man får folk att vilja flytta ut på landet utan att ångra sig så snart vintermörkret och den stora tystnaden lägrar sig - hör av er!

arkaisk stress

Hektiskt på jobbet; datasystemet fungerar inte och får inte användas, problemen har hållit på hela veckan. Det leder självklart till enorma pappershögar och taffliga handskrivna lappar. Rena 80-talet.
Tack och lov fungerar Word - det blir till att klippa och klistra hela nästa veckan.

onsdag, oktober 17, 2007

fotbollsfån

Kan inte svenska landslaget vinna?

Jag är besviken men inte förvånad.

tisdag, oktober 16, 2007

nyfiken Fröken Fin



Taget härom veckan med min usla mobilkamera, med Fröken Fin i knät. Upplagt bara för att hon är så fin.

ångest

Hjärtstilleståndet är inte långt borta när ett långdraget råmande vrål skär genom den kvällstysta lägenheten. Det låter lite som finlandsfärjan när den lämnar kaj. Med ett hjärta som nu kickstartat igen och nu går i hundraåttio rusar jag in i Fröken Fins rum.
Hon har tappat nappen.

måndag, oktober 15, 2007

tryckförändring

Tråkigt nog för min föreståndare/ställföreträdande/driftsledare i firman så har jag kommit över den värsta företagsantipatin. Så hon får nog vänta ett tag till innan jag skänker bort firman till henne...

Blodtrycket har alltså sjunkit lite. Hoppas jag. Jag oroar mig en hel del för det. Hypokondri skulle inte jag vilja kalla det. Blev därför glad på lunchen när jag köpt en falafel med fetaostsallad och inte kunde äta upp den för att osten var så överjävligt salt. Alltså ett tydligt tecken på att mitt normala intag av tryckhöjande salt är minimalt.

Mat man inte gillar eller av nån anledning är skeptisk mot är det för övrigt helt rätt att kasta. Låt ingen intala dig nåt annat!

Annars? M håller på att bli förkyld. Visst är det synd om henne, men eftersom jag hostat och snörvlat i två veckor nu så känns det faktiskt ganska rättvist.
Oginhet är människans kännetecken.
Nu ska M och jag tröstäta glass.
Med krossad choklad.
Skivad banan.
Chokladsås.

om jobb

Jag har två jobb. Det ena är just ett riktigt jobb, jag är fast anställd på heltid och lyfter en halvdan lön. Jag har en obegriplig titel och ganska lite att göra, för tillfället i alla fall. I mina ögon så har jag rätt enkla och enahanda arbetsuppgifter. Det är lugnt och oftast tråkigt.

Det andra jobbet är ett rent helvete. En fin titel och en massa ansvar, men knappt några pengar. Jag kan ge ett riktigt bra råd:
Bli aldrig egenföretagare i ett land där du själv inte bor!
Min firma i det nordiska grannlandet kännetecknas av ett kroniskt kaos och trassel, upprörda alternativt gnälliga anställda och byråkrati, byråkrati, byråkrati.

Jag avskyr mitt företag. Jag tror att jag ska ge bort det.

söndag, oktober 14, 2007

höstdag



Idag har det varit en av de vackraste höstdagarna. M, Fröken Fin och jag var ute på långpromenad i morse. Kallkrispig luft, frost i gräset och massor av höstlöv som glänste i solskenet.

Sen hittade vi faktiskt ett alldeles oprövat gammaldags kafé, med ostfrallor, drickyoghurt och GOTT bryggkaffe!

Annat som hunnits är att städa hela lägenheten, tvätta och organisera lite i garderoberna. Utöver det viktigaste förstås;
krypa runt på golvet och sällskapa Fröken Fin, bada henne i plastbaljan och leka med plastdelfinen, byta blöjor och mata in massor av gröt, spaghettipuré och fruktdesserter!

lördag, oktober 13, 2007

fri tid

Kväll i soffhörnan. Jag har ägnat timmarna efter att Fröken Fin somnat åt Leif GW:s senaste, ska avsluta den innan det blir sängdags. Läser så väldigt lite numer, hinner sällan mer än ett par böcker i veckan. Tre om det är övervägande deckare. Men det är det där med tiden. Den räcker inte riktigt till för läsning. Jag behöver ett Gibson-jack bakom örat.
Det är nog också en tidsfråga. (Den som kan sin William Gibson vet hur mycket SF-teknik som faktiskt blir vanlig vardag om man bara väntar länge nog...)

För hur mycket fick jag gjort från min lördagsplan (se föregående inlägg)? Svar - ett inköp av en vinterjacka, och den var inte ens särskilt snygg. Bara praktisk.
Det var alldeles för många tillresta shoppare i stan och jag hade alldeles för lite tolerans mot människor och tålamod med kommersen.

Fröken Fin sov och smågnällde om vartannat i vagnen så vi gjorde det enda alla i familjen verkligen gillar med att gå på stan - vi gick och fikade. Tyvärr finns det inga bra fik i den här stan, inte där man kommer in med barnvagnen. Så vi hamnade, som vanligt, på en av de stora fika-kedjorna. Köade i en evighet och åt sen en standardiserad kanelbulle. M drack tråkigt bryggkaffe och Fröken Fin festade på medhavd Nutramigen.

Vi borde ha åkt till Köpenhamn istället. Fikat på något trevligare ställe i fristaden. Bevar Christiania!

fredag, oktober 12, 2007

för trött för fredag

Jag är visst för gammal för helgkänsla.
Redan vid tiotiden börjar känslan av att vilja "bara blunda lite i soffan" att komma över mig. Inte sova - det gillar jag inte - men blunda och lyssna på tv:n. Och tänka på allt jag vill hinna med imorgon;
IKEA-besök, klädshoppa i ett par olika köpcentra, omorganisera och Fröken Fin-säkra bokhyllorna genom att förankra dem i väggen, fixa altanen inför vintern, plantera om murgröna och ljung, rensa i garderoberna och tvätta bilen...
...jag har redan somnat...

kräftgång mot helg

Häromdagen var en kompis på besök och vi började av någon anledning prata om stjärntecken och deras element. Kollade upp mitt eget tecken på ditthoroskop.nu. Till viss del deprimerande läsning; mitt tecken råkar vara kräftan. Dvs cancer. Med elementet vatten - vars nyckelord är vinter, hjärna, salt, ålderdom och slem.

Jag har verkligen känt mig som en kräfta den senaste tiden - riktigt gammal och förkyld.

Men, nu är det exakt 4 timmar kvar av arbetsveckan och jag hostar bara ungefär en gång i kvarten. För att citera Fylking, Sverige :
Full fart mot helgen!

torsdag, oktober 11, 2007

hantverkarsex


Just nu är det så tråkigt på jobbet att det enda som piggar upp dagarna är lunchkonversationerna med kollegorna på översta våningen. Gårdagens samtal spårade snabbt ur, från att ha börjat i någon ände med rumänska körkort till att handla om vad man kan tänkas göra i sällskap med golvläggare och rörmokare.

Helt klart hade jag och kollegorna inte riktigt samma bild av de aktiviteterna - och jag är fortfarande mer intresserad av glasbetong och kakelmosaik.
För övrigt fanns det just då en enda man sällskapet, och han visade sig faktiskt vara utbildad snickare i botten.
Hans status på jobbet är helt klart på väg uppåt...

onsdag, oktober 10, 2007

lutheran

Har varit med jobbet på utbildning i datasystemet nu på eftermiddagen. Tanken var att utbildningen skulle pågått resten av arbetsdagen, men allt gick mycket snabbare än planerat. Hälften av gruppen gick hem ändå, glada åt en och en halv timmes extraledighet. Den andra halvan åkte tillbaka till kontoret. Gissa vilken grupp jag tillhörde?

Om vi säger så här; jag bloggar från jobbdatorn.

tisdag, oktober 09, 2007

kvällsknark

Sommarboende är temat för kvällens hemnet-knarkande.
Kyrkstuga i Luleå eller sjöbod på Gotland. Kanske en förfallen öländsk stuga, eller en sjötomt i Haparandatrakten. Jag dreglar över interiörfoton, boendekalkyler och kartbilder.



Har nån tanke om att Fröken Fin ska springa i naturen, helst rakt ner till badet, och att hon dessutom ska få tillgång till "Sverige" - dvs björkar, kullar, små stugor och långa avstånd mellan bebodda trakter.

För några år sedan, innan Fröken Fins ankomst, var vi i Berlin. Då var jag helt inställd på att skaffa en liten billig sunkig etta där, och låta mitt framtida barn få bli en semesterkosmopolit. Om jag tänker längre än näsan räcker, en så där tretton, fjorton år framåt, så kan till och med jag räkna ut vilken av de här idéerna som Fröken Tonårsfin skulle uppskatta.

förskolefanatiker

Blev nyss uppringd på jobbet från ett montessoridagis där vi gärna vill att Fröken Fin ska få börja när hon blir stor nog, och jag kände hur jag nästan var beredd att försöka muta mig fram i kön... Att det betyder så mycket!
Fröken Fin är snart 8 månader gammal, och jag har lagt ner oräkneliga tanketimmar på att fundera över vilka dagis och skolor som skulle kunna vara bra nog för henne. Vi har en jättesöt småskola 1-6 år i vår stadsdel - men faktiskt har jag varit beredd att flytta, bara så att hon inte ska riskera att behöva börja i en "dålig" skola i vårt upptagningsområde när hon sen ska börja 7:an.
Mentalsjukt? I alla fall lite neurotiskt. Vem vet, det kanske inte ens finns någon allmän grundskola år 2017. Att planera så långt är nog slöseri med min tid. Å andra sidan sitter jag på jobbet och skriver detta. Slöseri och slöseri....

måndag, oktober 08, 2007

törnrosa sov i hundra år

Det finns visst människor (utöver de som syns i sängreklamerna) som gillar att sova. Jag förstår inte dem.
Ibland tror jag att den/de som uppfostrade mig misslyckades med att förmedla meningen med vissa basala mänskliga behov. Jag gillar inte att äta, och ända sedan jag var barn har jag hatat att gå och lägga mig. Hatat att sova.
Snacka om evolutionärt misslyckande, att vara tvungen att ligga medvetslös och försvarslös sådär en tredjedel av sitt liv, för att överhuvudtaget orka med att leva...

Jag ska snart gå och lägga mig. Annars orkar jag inte upp när Fröken Fin vaknar (förmodligen minst två gånger) i natt och vill ha flaska, eller hjälp med nappen tillbaka i munnen. Eller kanske bara mammahandens trygghet i närheten. Det gör det helt ok att krypa till kojs.
Och en sömnigt snusande Fröken Fin är helt enkelt det finaste som finns.