gamla bekanta

Har after-workat (hemskt svengelskt verb) med ett gäng nukollegor och några från förr, som alla lämnat stadsdelen vi arbetat i tillsammans för att följa vår förra gemensamma chef i ett hostile takeover i en liten landsortskommun söderöver. Nämnda chef deltog naturligtvis, eftersom hon väl främst är vad vi har gemensamt.

Intressant, trevligt och sorgligt i en rörig blandning.
Människor förändras i så liten grad, trots att tiden går så snabbt och att så mycket förefaller hända i allas våra liv.
Ändå är det bara krusningar på ytan, och innan man vet ordet av är alla tillbaka i sina gamla roller.

Det är konstigt att man kan sakna människor som man inte ens är säker på att man gillar. Och, med andra, att man inte vet förrän man träffar dem att man faktiskt har saknat dem hela tiden.

små steg

Minnesvärda första händelser i Fröken Fins liv inträffade idag;

1) De första riktiga skorna inköptes, se ovan. "Lära gå-skor" både för innelek och stampande i sandlådan. Storlek 18.

2) Middagstallriken slängdes i väggen, och massa ekologiska rotfrukter med kalkon hamnade på vita tapeten och parketten

3) Man somnade för kvällen på egen hand, utan att mamma satt bredvid. Lugn och belåten, helt utan tårar. (!)

snooze

Jag gillar inte, vilket jag nog nämnt tidigare, att sova. Men just nu längtar min kropp efter sömn.
Fröken Fin verkar ha kommit över sin "vill inte somna"-fas, men har de senaste nätterna börjat sova över nattmålet. Vaknar därför strax efter fyra, kanske halvfem, och är vrålhungrig. Ska man ge flaska, och sabba hela frukostrutinen? Eller ska man gå upp och köra frukostrutinen två timmar för tidigt?
Vi har valt den senare varianten, men det gör en stackars vuxen ganska kvällstrött.

Dock gillar Fröken Fin att krypa ner i föräldrasängen efter sin tidiga frukost. Imorse bjöd hon på sjuttio minuters extrasov!

lilla hjärtat

Idag var vi med Fröken Fin på uppföljning i Lund.
Lindrig pulmonalstenos, löd diagnosen. Ska inte behöva betyda någonting för Fröken Fins liv och framtid, enligt doktorn, men uppföljning igen nästa år för att se så att förträngningen inte förvärrats.

sömntuta i sängen

Peppar, peppar... ikväll somnade Fröken Fin helt oneurotiskt i sin säng strax före 19.30!

Igår kväll såg det en stund ut som om jag skulle lyckas få missa melodifestivalens åttahundrafjärde delfinal. Sedan fick jag samvetskval när jag tänkte på vilken högtid de här lördagskvällarna är för M, och lyckades björna lilla fröken till sömns 19.58.
Kanske fungerade det bara för att Fröken Fin var på bra lördagshumör, efter att ha varit på 3-årskalas hos "extrakusinerna" i Hjärup:

lönesöndag

Så, betalda löner även denna månad.

Ironiskt är att jag ofta funderar på om jag inte skulle ta och starta eget. Som om jag inte redan hade ett företag.
Jag tror att det kallas förträngning.

Men, varje gång som jag pratar med min föreståndare så blir jag entusiastisk över firmans framtid. Engagemanget har dock haft en trist tendens till att snabbt falna.
Förhoppningsvis ska det bli bättre - jag har bokat in en planeringsdag i mars. Eftersom vi befinner oss i varsitt land så har jag bokat oss i ett tredje, så vi ska ses i Köpenhamn över dagen.

Inte klimatsmart att flyga in någon för ett möte, jag vet, men praktiskt! Får botgöra med att köpa en utsläppsrätt = Fröken Fin hinner få hem mamma till kvällsmaten och kanske slipper istid/ökenutbredning i sin livstid.

familjen förkyld har svårt att sova

Feber och snor fortsätter vara det dominerade temat hemma hos oss. Vi är alla sjuka, men Fröken Fin har iallafall ingen nämnvärd feber längre.
Men hon har sömnproblem!
Lilla damen, som skämt bort sina föräldrar med att alltid somna gott strax efter 19, allra senast 20.00, vägrar sedan feberuppvaket igår kväll att somna i en säng/i stillastående vagn.
Försökte först trösta och övertala henne att stanna i sängen, men då grät hon så upprört att hon kräktes. Nattpasset blev alltså att trött och febrig kånka trött och febrig flicka i babybjörnen, och sen smyga ner henne i sängen och hålla tummarna. Det fungerade, hon sov från 01 till 7.45!

Daglur löstes genom att jag vaggade henne i famnen ute på balkongen (Fröken Fin i full overall-och mössmundering, jag i fläckiga myskläder, tubsockor, sandaler och vinterjacka) och sen la henne i vagnen så att hon sov 75 minuter utomhus.

...Avbröts mitt i förra stycket av gråt från Fröken Fins rum. Hon somnade efter samma björnande runt i lägenheten - dock fick M ta kvällens nattning, och peppar peppar så verkade hon nöja sig med nappbyte och lite hand-på-ryggen-mys alldeles nyss.

Och ja, jag vet att det finns tusentals föräldrar därute som har det värre än vi och som inte kan förstå varför jag gnäller. Men jag är trött och förkyld och funderar på om det inte är dags för Anna Wahlgrens sova-hela-natten-kuren så snart jag börjar vara hemma i veckorna.

kalasbaksmälla

Fröken Fin har feber. Jag har feber och har varit tvungen att vara hemma från jobbet. M har ont i halsen och öronen, och får säkert snart feber. Alla tre snorar. Ett par av gästerna är förkylda.
Perfekt inkubationstid sedan i tisdags, med tre förskolebarn, en förskollärare och världens snorigaste bebis som primärt misstänkta smittspridare.

- Got a lot of pressies, did you?

Fler presenter serverades till frukost, eftersom vi inte hann med att ge Fröken Fin våra gåvor igår.




Mer presenter. Tack alla ni som hjälper oss att skämma bort lilla fröken!

1 år!

Fröken Fin började sin ettårsdag med att busa i föräldrasängen.
Sedan rusade timmarna snabbt iväg mot eftermiddagens kalas. Hjälpa till att städa, hinna med sovstund och lunchen, gå med till affären för köpa sista kalasprylarna (cider, garneringsfrukt och sådant) och sen hem för ballonguppblåsningen. Allt i finaste sammetsklänningen:



Klockan 16.00 - kalasdags! Nästan alla vännerna och dessutom morbror och morfar, och presenterna bara strömmade in. Och tårtan avsmakades, med tjusig tvåhandsfattning in i munnen. Bilder på allt fint kommer imorgon.

Tre minuter i åtta somnade Fröken Fin som en liten stock, helt fylld med intryck.
Vi föräldrar gick runt i lägenheten och prisade vår goda idé att använda papperstallrikar och plastmuggar.

inför ettårsdagen

Har ägnat kvällen åt att slå in paket till Fröken Fins första födelsedag imorgon. Brio är mina bästa vänner, de har bidragit med halva pakethögen.

Jag åkte på familjens förkylning till slut. Ont ont ont i halsen. Hosta. Men helt feberfri, och ganska pigg.
Det kan bero på att jag däckade tidigt i soffan igårkväll. Trots att M försökte hålla mig uppe och på gott humör, och hade lagt i Sagan om de två tornen i dvd:n. Jag sov gott långt innan Ente ting och slaget vid Helms klyfta.

Någon annan hade däremot svårt att sova, och efter att ha varit upp var femte minut efter klockan 03.00 med napp och tröst, så gav jag upp kvart i fyra och bar över Fröken Fin till vår säng. Med ett segervisst leende somnade hon på min kudde.

Eller, rättare sagt, stora damen sov med huvudet på min kudde. Det var länge sedan som hela hon sov gott i mitten av en kudde...

platt fall

Kan man annat än jubla över att det äntligen hände - Carola föll ner från piedestalen! För första gången på mycket mycket länge var det roligt att titta på Melodifestivalen.

Fubbicktown

Antar att de allra flesta redan sett skoldokumentären om klass 9A .
Tråkigt nog är det en typisk skola i den här staden. För mig är det än värre att det är den skola dit Fröken Fin förväntas bege sig för att gå på högstadiet.

I jobbet träffar jag nu de äldre ungdomarna, de mellan 18-24. Jag träffar minst elva ungdomar i veckan, så det blir en del.
Max fem procent av dem har avslutat ett "vanligt" gymnasieprogram med mer eller mindre godkända betyg. Ytterligare ett par procent har gått alla år på IV-programmet utan att hoppa av.
Resten har hoppat av gymnasiet, eller aldrig ens börjat och har inga andra betyg alls än sina IG från grundskolan.
Minst två tredjedelar av killarna är kriminella, med mer eller mindre kännbara straff bakom (och framför) sig. Tjejerna - ja, de flesta jag träffar är flickvännerna till de kriminella grabbarna. De flesta är antingen gravida eller föräldralediga.
Deras barn kommer att gå i Fubbicktowns skolor.
Och hur cyniskt det än låter, så inte en chans att Fröken Fin ska bli klasskamrat med dem.

valentine del 2

Alla-hjärtans-dag-presenten från M:



Ett klarrött durkslag från Zone Denmark.
Och ja, jag hade önskat mig det.

valentine

Ska fira denna alla-hjärtans-dag med att gå och lägga mig senast 22.00. Romantiskt värre.
Ursäktar mig med att jag ska upp grytidligt för att hinna lämna in bilen på verkstad. Varningslampan för bromsarna har strulat ett längre tag och tänts av och till i kanske fem sekunder åt gången när jag startat i regnväder. Men sist släcktes lampann inte ner, och även om det antagligen bara är ett glappelfel så kan man knappast chansa och oddsa med bromsverkan. Särskilt inte om man tänker att Fröken Fin ska åka med i sitt babyskydd.

Så bilen har stått parkerad bort vid stranden, och jag har varit hänvisad till cykel och katastrofalt proppfulla bakteriebombsbussar.
En vecka utan bil och jag kan inte förstå hur jag klarade mig innan augusti-05 då första bilen, den gamla volvon, inköptes.

M ska inte stupa i säng med mig ikväll, utan sitta och snora framför TV:n. Romantiskt värre.
Ibland märks det att vi har varit tillsammans i snart sjutton år.

vem ska betala?

"Alltså, jag får inte CSN sedan i november, för jag har bara tagit 300 av 1000 poäng. Skolan har gett mig en termin till men CSN vill inte betala. Vem ska betala mina hyra och det nu? Jag har ju barn!"

Sådant kommer folk med till mig. Och blir arga, när jag förklarar att ingen tänker betala ut några pengar i bidrag ; att man måste jobba och tjäna egna pengar om man inte tar sina poäng. Samt att ett (1!) sökt jobb knappast kan anses vara aktiv jobbsökning.

Begreppet "eget ansvar" verkar inte existera längre.

inspiration

Tror egentligen inte på begreppet inspiration, och än mindre på organiserade "inspirationsdagar". Ändå kom jag hem från Slagthuset idag, uppfylld av företagsidéer och sugen på att skriva nya affärsplaner!

Det är ju vad man gör med sina dagar som betyder något i det långa loppet, och inte hur och var man bor. (Tror jag idag iallafall).

Så här se dagens inspirerade plan ut:

• Ta ett ordentligt grepp om min befintliga firma, styra upp och sen bestämma mig för om jag ska sälja eller nöja mig med att erbjuda föreståndaren delägarskap mot mer ansvar och arbetsuppgifter.
• Avsluta min aktiva inblandning där ska jag, oavsett. Förhoppningsvis lyckas frigöra lite nystartskapital också.
• Starta upp den nätbaserade verksamheten nu under våren, då jag är hemma på halvtid.
• Stanna i min fasta anställing så länge jag ska vara föräldraledig på halvtid, dvs minst året ut. (Men det blir antagligen hela projektledartiden, om nu projektet går igenom hos ESF.)
• Sedan - friheten!
  

söndagsblues

Vissa söndagskvällar är mer melankoliska än andra.
Kanske är det bloggkollegans inlägg om åldersångest som spökar, kanske är det den folkhögskolenostalgiska babyfesten i lördags. Ooavsett så är det lätt hänt att börja fundera över de val man gjort. Och allt det man valt bort.

Imorgon ska jag ta på mig bästa kavajen och gå på Näringslivsdag. Dit har livet och åldern tagit mig.
Det kunde lika lätt ha blivit batikklänning och för mycket hembakat bröd, tarotkort och bara-för-att-betala-hyran-jobb i vården.

Vissa söndagskvällar är det svårt att känna att man verkligen valt rätt. Svårt att hitta nya bra val att göra.

kvällsutsikt från balkongen

beslutsamhet

Vi var, som nämnts, i grannstaden Lund idag. Som alltid när vi är där så säger vi samma sak :
"Vi måste flytta hit! Det är ju här vi vill bo!"
Så nu har vi bestämt oss för att göra det. Flytta till Lund. 2010.

Kan inte nån bötfälla oss om vi ångrar oss igen och börjar vela?

show

Vi var på namngivningsfest i eftermiddags i grannstaden. Festföremålet är en söt mörkögd knubbig åttamånadersdam, men Fröken Fin stal ändå en stor del av showen.
"Face it, I´m older and have a more charmig smile..." *
Dessutom iförd en splitterny festfin PoP-tröja.



Föräldrarna hade för övrigt skrivit en jättefin hyllningssång till sin dotter, som de framförde till gitarrackompanjemang. Vi kanske borde träna in en dans till Fröken Fins ettårskalas?
Not.

Annan lördagsshow var melodifestivalen. Denna cirkus som M hjärntvättar mig till att se, år efter år.
Det är alltid lika dåligt. Men med Christer Sjögren var det värre än någonsin.


* För de inte insatta : en parafras på den klassiska scen i "Stekta gröna tomater" där den tjocka medelålderstanten i kombibil fullkomligt mosar en liten folkvagn om och om igen på en parkeringsplats, en folka som tillhör två dryga unga tjejer som snott p-platsen framför näsan på tjocktanten med orden "Face it lady, we´re younger and faster..hahaha" .
De unga tjejerna rusar ut till sin skrothög, och möts av "Face it ladies, I´m older and better insured".
En line som alltid sitter fint när man känner sig orättvist behandlad. Eller odrägligt kaxig.

världens tråkigaste

Jag är tyvärr världens tråkigaste människa.
Det bästa jag kommer på att göra med min fredagskväll, efter att Fröken Fin somnat, är att läsa MetroBostad och tänka på;
1) Jag vill ha en större lägenhet med gästtoalett!
2) Ska vi kanske ändå flytta, trots att vi sagt att vi ska stanna?
3) Om vi ska bo kvar, ska jag köpa nya bokhyllor då? Ändra om i vardagsrummet? Äntligen sätta upp tavlor? Mer förvaring?

Sen blir min hjärna som en filial till IKEA-katalogen, trots att jag inte ens gillar att handla där längre.



Bild från lägenheten som jag ofta är så trött på.
Blomman i köksfönstret har dött och försvunnit och myggnäten i altandörren har tagits ner för tvätt sedan bilden togs - annars ser det just nu ut som då.

gaygalan

Medan jag sprang fram och tillbaka mellan soffan och Fröken Fins rum (hon hostar av allt snor som rinner ner i halsen och väcker sig själv...) så fick Jonas Gardell QX hederspris. Kul!
Nu väntar jag bara på att Mian Lodalen nångång ska få det erkännande hon förtjänar.

snor

Tänkte pussa Fröken Fin på kinden. Fröken Fin blev glad och vände fram ansiktet. Jag fick munnen full med bebissnor.

Inte första gången det hänt mig.

tidsbrist

Så, när Grey´s Anatomy-boxen äntligen var slutsedd så trodde jag att jag skulle hitta tid att blogga. Men se då blev Fröken Fin tvärsnorförkyld - vilket ledde till en onsdagskväll av hjärtskärande gråt. Till slut somnade hon vid halvelvatiden, hopkurad intill mig på min kudde.

Söta snorisen.
Mamma får blogga från jobbet.

bebisnytt

Så kom till slut väninnans dotter, nio dagar sen, och så söt!
Jag har gått i klädkedjornas babyavdelningarna och letat presentkläder - och fast det är mindre än ett år sedan jag gick där sist och jagade pyttekläder så verkar alla plagg så overkligt små...

Hittade en charmig "a star is born"-body från Lindex. Och tre randiga bodies till Fröken Fin.
Men eftersom väninnan är klädintresserad, så måste det nog bli en sväng till märkesbutiken för lite riktiga klädpresenter också...
Hmm, kanske finns det också något som skulle kunna passa Fröken Fin... när jag ändå är där, liksom.

snack

De senaste dagarna har Fröken Fin börjat säga "mammamammamamma".
Just nu verkar hon anse att det betyder nåt i stil med " jag vet att du, min föräldraenhet, är här och kan ordna det jag just nu vill, så bara gör det, ok?".
Det är också helt klart att hon förstår att det också betyder något som gör mamma glad!