tid och ålder

Gjorde ett fånigt facebook-test som skulle ge ens "rätta" biologiska ålder. I mitt fall; 22 år. Sedan läste jag J:s inlägg om 1988 och kände igen mig i mycket. Framför allt i tanken att man som - kanske alltför ung - själv var tvungen att ordna upp sitt liv.
Tron på att någon skulle kunna hjälpa en fanns inte ens på radarn.

Själv skulle jag fylla nitton 1988, och jag hade haft vuxenansvaret för att ta hand om mig själv i många år redan. Jag var värdelös på det, ta-hand-om-delen, så från femton var det enda jag gjorde att jobba, jobba och jobba för att hålla ihop mitt liv. 10-12 timmar per dag, oftast sex eller sju dagar i veckan. Tack och lov att jag hade en chef som gärna utnyttjade billiga tonåringar och struntade i arbetstidslagstiftningen.

Sedan jag fick Fröken Fin så funderar jag mycket över det; vad barndom och ungdom är och vad det borde vara. Vad jag vill att hon ska få. Mina egna referensramar går inte att använda.
Mitt liv började på minusskalan och har bara blivit bättre för varje år som gått iväg från barndomen.
Jag skulle aldrig vilja vara tjugonågonting igen. Eller yngre. Fruktansvärt.


Läs även andra bloggares åsikter om tonår, flytta hemifrån, 1988