obeslutsamhetens beslutsamhet

Ännu en ganska ostrukturerad, men aktiv helg:

Fredagskväll, och vi däckade som vanligt i soffan före tio.

Lördag, på visning av lägenhet i Lund. Eller knappt i Lund, hade vi förstått hur förortsmässigt långt ut adressen befann sig, den som på kartan föreföll okej central, så hade vi aldrig bokat in oss. Men nu fick vi ändå se originaldetaljer från sextiotalet möta tvåtusentalets halvdant genomförda renovering. Insynen hade uppenbart varit densamma hela tiden.
Fröken Fin gillade inte mäklardamen.
Lättat smet vi tillbaka till bilen, körde tillbaka till tätare bebyggda trakter och parkerade i samma p-hus som alltid i Lund. Fikade på stadens exportstolthet med gravida väninnan och hennes man, som inte brydde sig så mycket om M och mig utan bara om Fröken Fin. Hon satt, söt som en sessa med håret uppsatt med hårspänne, i fikets antilop och smilade mot allt och alla. Sov sedan i bilbarnstolen hela motorvägen hem.
Fröken Fin gillar inte rödljus.

M och jag tog en kvällspromenad med barnvagnen genom stan på väg till unge killkompisens inflyttningsfest i "vår" gamla stadsdel. Efter några timmars trevligt umgänge, jordgubbspaj, kaffe och en hel del krypande efter stereosladdarna så promenerade vi hem igen. Fyrverkerier mot natthimlen, och stan visade sig från sin allra bästa sida.

Vi pratade om våra flyttfunderingar. Skulle vi göra en plus- och minuslista så har båda städerna lika många var. Lund har alla sina plus i kolumnen "framtid/på lång sikt" medan hemmastaden bara har minus i den spalten. Däremot har hemmastaden alla plus i "här-och-nu". Lund betyder pendla. M och jag gillar inte att pendla.

Söndag. Fröken Fin och jag morgonpromenerade och fikade på ännu ett Espresso House, medan M extrasov.

Ställde in den inplanerade titten på radhusområdet Djingis Khan, och tog istället bilen till villaidyllen vid havet och köpte fyra begagnade ivar-hyllor. Avsedda för Fröken Fins rum, och för klädkammaren. I den här lägenheten