föräldratankar

Flera av kollegorna väntar barn - tre är konstigt nog beräknade till samma vecka i maj - och en väninna väntar en flicka i januari. Två andra kollegor är föräldralediga med barn bara månader yngre än Fröken Fin, och i vår umgängeskrets finns ett antal andra flickor ungefär i hennes ålder, och en enstaka pojke.

Det är mycket fokus på barn och föräldraskap i samtalen.

Då känns det märkligt att tänka på att vid den här tiden ifjol var M och jag helt neurotiska av oro (helt befogad, visade det sig ju) och Fröken Fin var en liten, liten hemligskrutta med monotona hjärtslag som gömde sig vid ultraljuden.

Nu, när vi mest funderar på om det ska bli stor, färgglad pedagogisk mjukiselefant eller Duplo till stora tjejen i julklapp, är det också märkligt svårt att minnas Fröken Fin som miniatyrflickan på sjukhusets värmedbädd, med sond i näsan och som inte orkade ge mer ljud ifrån sig än lite "eff,eff,eff".

På bilden nedan så är Fröken Fin fyra dagar gammal.


Tittar man noga så ser man att det i sängens övre hörn ligger en grå supermjuk plyschelefant och ser stor ut.
Nu stoppar Fröken Fin den samma, högt älskade, elefanten under ena armen när hon ska sova...
Den randiga sovluvan, som då envisades med att glida ner över ansiktet på henne, skulle hon idag nog som bäst kunna ha på foten.

Och ja, vi gillar alla elefanter.