Två ljusstakar smög jag runt med, med Fröken Fin på armen, och ställde ut i fönstren klockan fem över sex i morse.
Så mycket för det adventspyntandet.
Jag har ju varit hemma i avsikt att fiffa och piffa, fixa och trixa, men det enda som hänt är att min "att-göra-lista" har blivit ännu lite längre än den var innan.
Kanske har min bristande lust att göra fint inför jul att göra med att jag helst vill ställa in hela firandet?
Trots att det är Fröken Fins allra första jul. Eller kanske just därför.
M och jag skickade, vår vana trogen, inbjudningar till den närmsta släkten. Det betyder M:s mor och far, min mor och styvfar, Fröken Fins morbror och min moster G. Trodde vi.
Nu har min mor beslutat sig för att inbjudan nog borde gälla Strulflickan (som är barnbarn till min styvfar, 18 år och jag har inte sett henne sen hon var tre) och hennes helt obekante pojkvän. M:s far ville ta med minst en av M:s mors personliga assistenter.
Jag har inte lust att bjuda någon alls på varken julmat eller ens tillträde till lägenheten.
Däremot har jag köpt en första julklapp till Fröken Fin - en låda träklossar med förvaringspåse:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar