nattliv

Kom alldeles nyss hem efter att ha varit ute och ätit med kollegor/exkollegor/exkollegors kollegor. Trevligt! Är glad och helt full med pasta och kyckling, men spiknykter. Vilket är anledningen till att jag fortfarande är vaken och på bra humör - hade jag så mycket som luktat på vinglaset hade jag väl somnat med huvudet på bordet.

Det är sällan jag är ute ensam sent i stan numera. Eller, midnatt kan kanske inte objektivt ses som sent, men för mig är det det. Utomhus.
Slås av hur mycket lugnare det är, jämfört med ens egna bilder av nattlivet. Så mycket noja som sprids genom media.

Ändå fasar jag redan för när Fröken Fin ska ut och tonårsfesta.
Tänker på alla galna saker man själv deltog i, allt man lät hända. Vakta vid bilstölder mitt under Kungsan-kravaller, råna svarttaxiförare, följa med än den ene och den andre på mystiska bakgatsexkursioner runt T-centralen, Skanstull och till gud vet vilka förorter. Följa med killen som just stuckit från Karsudden, till exempel, det var kanske inte så smart.
Det är ett under att man lever, och inte heller tillbringade tonåren på ett paragraf12-hem.

Jag hoppas att Fröken Fin ska bli en brat och bara supa sig redlös på golfklubben. Det verkar tryggare.
Eller bli en riktigt anarkatjej, de håller så solidariskt koll på varann.

Bara inte stå och hänga vid Mc på Gustav kvart i ett på natten, halsa tysk lågprisvodka och sen spy på gatan på väg hem. Bara inte det.


Läs även andra bloggares åsikter om tonår, festande, alkohol