kärlek vid första ögonkastet

Fröken Fin var förresten med till jobbet idag, för att vara med på möte.
I lunchrummet fick hon massa uppmärksamhet, ljummen burkmat och en tvärförälskelse i en av mina kollegor.

Helt orädd hasade lilla fröken fram, hon som just nu mest blygar sig för alla, och sträckte upp armarna - bär mig!
Det syntes på hela lilla henne att hade hon pratat, utöver "mamma" och "kaka", så hade hon helt klart sagt "Annika! Annika!" om och om igen resten av dagen också, med en sån där bedårad beundrande ton.
Så jag fick sitta och dricka kaffe och prata helt ostörd, medan nämnda kollega fick ägna både lunchtid och mötestid åt kånkande, vara gåstöd, leka tittut, klappa huvud och hämta kastade nappar till en överförtjust och smilgropsleende Fröken Fin.

Oerhört rart.
Oerhört bekvämt!


Läs även andra bloggares åsikter om förälskelse, barn