påsk på stan

Igår morse hade någon påskpyntat Optimistorkestern.
Idag var pyntet borta. Istället kom en liten deprimerande procession som släpade på ett stort träkors och sjöng psalm. Lite självgisslande kunde varit på sin plats där, tycker jag. Jag har svårt för religiösa människor, oavsett religion. Det är det där med att ge ifrån sig ansvaret för sitt liv och styras av urmodiga texter som stör mig.
Tacka vet jag att ge godis i pappägg till små häxor, det är mer meningen med påsken.