fejjan, bloggar, fika och så

På många sätt är jag dum i huvudet. Ett av dem är att jag nästan gör vad som helst för att slippa gå och lägga mig. Typ tillbringar tid på Facebook, bloggar eller - i värsta fall - bara spelar korkade onlinespel halva natten.

Men, å andra sidan - jag har hittat gamla bekanta som jag aldrig trodde att jag skulle höra av igen! Som t.ex. jobbar-/festarkompisen från tusen år tillbaka, gamla skolkamrater från en av alla skolor jag gått på och bästa väninnan från åttitalet som jag tappade bort när jag träffade M.

Att följa vänner via bloggar är en märklig och oerhört fascinerande sak. På ytan kommer man varandra så nära, man engagerar sig i vardagsdetaljerna och ändå har man kanske inte setts på åratal.

Textbaserad vänskap är förrädiskt tilltalande. Tänk, vänner som man inte behöver träffa! Inget dåligt samvete för att man inte hinner/orkar/får det till att bli av att ses.

Jag, som ju tyvärr är rätt asocial, jobbar dock på att bli bättre på att 'umgås'. Det verkar fungera, för helt out of character har jag de senaste veckorna föreslagit fika till ett par bekanta som jag skulle kunna tänka mig att prata mer med.