var är tiden?

Jag förstår inte varför jag verkar ha färre timmar på dygnet än de flesta andra, trots att jag sover mindre? Jag hinner ingenting.

Första veckan på jobbet, med Fröken Fin på förskolan, började med att lilla fröken fick stanna hemma med M. Hon var snorig förra veckan, och sjuk hela helgen. Feber. Absolut inte sova mer än en timme åt gången, vakna och vara jätteledsen. Dubbelsidig öroninflammation, sa doktorn på jourvårdcentralen, skrev ut penicillin och höjde på ögonbrynen åt doseringen; "båra åtta tjiiilå?? men hon är ååtton månad?!"

Jourvårdcentralen är för övrigt ett absurt ställe. Väktarna surar i ett hörn när de inte eskorterar personalen längs korridorerna, och på väggarna sitter anslagen tätt: "maximalt en anhörig per patient", "vi tillämpar nolltolerans mot våld och hot"...

Men, penicillin smakar satan och är lika effektivt.
Fröken Fin är igång på förskolan igen, och jag kan ägna mig åt att sätta mig in i vad det egentligen är för ett ESF-projekt som jag har åtagit mig att leda.

Sen kommer jag hem och tiden bara försvinner.

Lägenheten är fortfarande kaotisk. Vi har fortfarande inte beställt något nytt kök, inte fått lagt in de nya hallgolven, satt upp vikdörren in till Fröken Fins rum. Etc. etc.
Någon gång framemot jul kanske jag är ikapp mig själv.

Jag får börja blogga från jobbet....