dagisångest

Fröken Fin var så ledsen imorse när jag lämnade henne att jag kände mig helt deprimerad hela förmiddagen. Än värre kändes det att hon varit ledsen och kinkig redan hemmma, som om hon visste att hon skulle till dagis och inte ville dit.
Näe, kanske är hon för liten. Jag får säga upp mig så att jag kan jobba natt med att dela ut tidningar istället, och vara hemma med henne på dagarna. Tänk om hon aldrig får tillbaka sitt glada humör, om hon blir otrygg och ledsen jämt.
Såna tankar ägnade jag mig åt.

När jag, tillkämpat avslappnad, kom för att hämta så satt Fröken Fin glad och förnöjd och pusslade. "Idag har det gått mycket bättre! Hon har varit glad och verkat mycket piggare!"
Ätit hade hon också. Mycket. Gott hade det varit förstod man på den vitlöksdoftande andedräkten.

Så mycket för den ångesten. Får se om jag lyckas komma ihåg det imorgon, om hon gråter då med.