Jag (en aning förläst på supernanny-teknik): "Älskling, nu är det fem minuter tills det är bad."
Fröken Fin (avbryter sin lek med en stor boll och säger med uppfordrade röst): "Kockan?"
Vrider handleden och tittar på den som om hon hade en klocka där.
Jag (lite perplex): "Klockan är fem minuter i sex. Fem minuter till bad."
Jag håller upp fem fingrar. Fröken Fin fnissar och spretar också med ena handens fem fingrar.
Senare satte jag henne i badbaljan. Exakt fem minuter senare. För säkerhets skull.
Läs även andra bloggares åsikter om tid, språkutveckling
lördag, juni 28, 2008
intresse för tid
upplagd av
helena h
kl.
20:29
etiketter: Fröken Fin, språk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar