tid och pengar

Hade förresten ett bra medarbetarsamtal med min chef, och var tydlig med att nej, jag går inte upp i arbetstid än - om inte jag erbjuds full tid i projektet där jag nu jobbar deltid. Och om så blir så ska jag ändå ha tio procents arbetstid hemifrån.
För även om jag gillar mitt projekt och mitt jobb så gillar jag Fröken Fin markant mycket mer. M och jag har inte gott om pengar - naturligtvis inte, vi jobbar båda inom kommunal verksamhet! - men vi klarar oss gott och väl utan att båda jobbar heltid. För att ha några timmar till i veckan med lilla fröken så trampar jag gärna runt på laminatgolv från Ikea, i uråldriga kläder från Lindex och med samma gamla nötta ägodelar omkring mig hemma. Om det nu är där vi hamnar, ekonomiskt.
Helst så kan min chef ju lyckas bärga den externa finansiering han hoppas på och jag både ha kakan och äta den.

i kyrkan

Igår var familjen i Lunds domkyrka. Det var allra första gången jag var inne där, jag brukar annars fräsa lite grann och göra omvägar runt alla kyrkor. Men nu skulle vännerna döpa sin lilla flicka, och dessutom gifte de sig - när de ändå var där, liksom.
Det var jättefint, det var blommor, musik och tända ljus och domkyrkan i sig är ju imposant. J och M var eleganta och lilla gumman S tog allting med fattning. Utom att vara tvungen att sitta hos mormor medan föräldrarna ställde sig framme hos prästen.

Synd att det alltid finns präster i kyrkorna.

De flesta som känner mig som man känner mig, det vill säga inte så väldigt väl, har nog en känsla av att jag är en verklig hedning. Och det är jag, men medvetet eftersom jag är mer eller mindre uppväxt i statskyrkan. Färglägga jesusbilder som liten, sedan stryka altardukar och mässhakar, lyssna på högläsning av evangelietexter, duka i församlingshem, sitta genom gudstjänst efter gudstjänst.
När jag var barn så köpte jag Luthers lilla katekes, bara för att förvissa mig om att jag verkligen inte tyckte om det jag hörde.
Alldeles för mycket fascination av fäder, makt, tvång och döden.

Det tycker jag fortfarande. Det hjälps inte att det ofta är vackert inne i kyrkorna.
Men jag är varken konfirmerad eller medlem, så jag behöver sällan bry mig. Bara när jag nojar över vad som ska hända när jag dör, varför de får tillgång till min kropp då och varför jag inte kan förhindra det.

Fröken Fin var så till sig över allt; fin ny klänning, uppsatt hår med sidenbandsrosett, stoooora kyrkan, orgeln, andra barn, lunch på Af-borgen, fest hos J&M etc att hon helt tappade koncepten och vägrade sova mer än fyrtio minuter totalt under dagen. Tack och lov så blir hon fnissig, kramig och pussglad av att vara övertrött. Kännetecken på en blivande partytjej.


Läs även andra bloggares åsikter om dop, bröllop, statskyrkan, präster, religionsfobi, fest

tappad tid

Förstår inte själv riktigt vart den här veckan tog vägen.
Okej, en hel del tid tog den försummade bilen. I torsdags fick den äntligen bytt till sommardäck, och blev tvättad för första gången sedan jag köpte den. Sen körde jag och en argt skrikande Fröken Fin till Trelleborg i fredags. Eller rättare sagt, till bilprovningens parkering på en åker strax utanför. Där muntrade lilla fröken upp sig med burkmat i baksätet och trettiofem minuters klättrande i bilsätena:



Sedan blev det dags för domen. Jag hade oroat mig för körförbud så de små banala anmärkningarna kombistackaren fick, de kändes värda att fira. Så vi gick på jobbfest i Folkets park.

Annars? Jag har somnat i soffan varje kväll. Det är vad som hindrat mig från att blogga. Kanske är jag utvilad nu. Oavsett så vaknade jag 04.56 imorse av en dröm och kunde inte somna om, så det har varit en lång ledig lördag.


Läs även andra bloggares åsikter om tid, bilar, besiktning

utveckling och fotboll

Den senaste veckan har Fröken Fin plötsligt fått styr på de tre stora områden som hon tränat på i månader; som över en natt så äter hon själv, dricker ur mugg och går hellre än kryper!
Det sistnämnda har framför allt gett lekplatser en helt ny mening.



Annars har det varit en händelselös dag.
Fröken Fin och jag satt hemma och väntade på MFF-spelaren med flickvän som ska ta över vår lägenhet. De kom, tillsammans med agenten som bokat tiden: "Ja, det är ju klart allting, men de vill ju ändå gärna titta..."
Vad det verkar trist att ha någon annan som fattar alla beslut och ordnar med allting; bara förväntas titta, nicka, tacka och ta emot.
Det är nog tur att de är så unga. Kanske är de vana hemifrån.

babelfisk

Hade verkligen inte trott att surfa runt efter hantverkare och barnsäkerhetslösningar skulle visa sig vara så galet underhållande! Språknörderi.


Läs även andra bloggares åsikter om översättningar, babelfish

Fubbicktown på kartan

Så, nu är bloggen på kartan.